< Psaltaren 77 >

1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm. Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.
Til Sangmesteren. Til Jedutun. Af Asaf. En Salme.
2 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.
Jeg raaber højt til Gud, højt til Gud, og han hører mig;
3 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)
jeg søger Herren paa Nødens Dag, min Haand er om Natten utrættet udrakt, min Sjæl vil ikke lade sig trøste;
4 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.
jeg ihukommer Gud og stønner, jeg sukker, min Aand vansmægter. (Sela)
5 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.
Du holder mine Øjne vaagne, jeg er urolig og maalløs.
6 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.
Jeg tænker paa fordums Dage, ihukommer længst henrundne Aar;
7 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?
jeg gransker om Natten i Hjertet, grunder og ransager min Aand.
8 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?
Vil Herren bortstøde for evigt og aldrig mer vise Naade,
9 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)
er hans Miskundhed ude for stedse, hans Trofasthed omme for evigt og altid,
10 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.
har Gud da glemt at ynkes, lukket sit Hjerte i Vrede? (Sela)
11 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;
Jeg sagde: Det er min Smerte, at den Højestes højre er ikke som før.
12 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.
Jeg kommer HERRENS Gerninger i Hu, ja kommer dine fordums Undere i Hu.
13 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?
Jeg tænker paa al din Gerning og grunder over dine Værker.
14 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.
Gud, din Vej var i Hellighed, hvo er en Gud saa stor som Gud!
15 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)
Du er en Gud, som gør Undere, du gjorde din Vælde kendt blandt Folkene,
16 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.
udøste dit Folk med din Arm, Jakobs og Josefs Sønner. (Sela)
17 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.
Vandene saa dig, Gud, Vandene saa dig og vred sig i Angst, ja Dybet tog til at skælve;
18 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.
Skyerne udøste Vand, Skyhimlens Stemme gjalded, dine Pile for hid og did;
19 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.
din bragende Torden rulled, Lynene oplyste Jorderig, Jorden bæved og skjalv;
20 Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.
din Vej gik midt gennem Havet, din Sti gennem store Vande, dine Fodspor kendtes ikke. Du førte dit Folk som en Hjord ved Moses's og Arons Haand.

< Psaltaren 77 >