Psaltaren 77

1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm. Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.

Til Sangmesteren; for Jeduthun; en Psalme af Asaf.

2 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.

Min Røst er til Gud, og jeg vil raabe; min Røst er til Gud, og han vende sine Øren til mig!

3 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)

Jeg søgte Herren paa min Nøds Dag; min Haand var om Natten udrakt og lod ikke af; min Sjæl vægrede sig ved at lade sig trøste.

4 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.

Jeg vil komme Gud i Hu og jamre lydt; jeg vil tale, og min Aand maa forsmægte. (Sela)

5 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.

Du holdt mine Øjne vaagne, jeg er bleven bekymret og taler ikke.

6 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.

Jeg tænkte paa de fordums Dage, paa de længst henrundne Aar.

7 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?

Jeg vil komme min Strengeleg i Hu om Natten; jeg vil tale i mit Hjerte, og min Aand skal granske.

8 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?

Vil da Herren forkaste i al Evighed og ikke vedblive at være naadig mere?

9 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)

Er hans Miskundhed ude evindelig? har hans Tilsagn faaet Ende fra Slægt til Slægt?

10 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.

Har Gud glemt at være naadig? eller har han i Vrede tillukket sin Barmhjertighed? (Sela)

11 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

Da sagde jeg: Dette er min Lidelse; at forandre det staar i den Højestes højre Haand.

12 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.

Jeg vil komme Herrens Gerninger i Hu; jeg vil komme dine underfulde Ting fra fordums Tid i Hu.

13 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?

Og jeg vil grunde paa al din Gerning; og jeg vil tale om dine Idrætter.

14 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.

O Gud! din Vej er i Hellighed; hvo er en Gud stor som Gud?

15 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)

Du er den Gud, som gør underfulde Ting, du har kundgjort din Styrke iblandt Folkene.

16 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.

Du genløste dit Folk ved din Arm, Jakobs og Josefs Børn. (Sela)

17 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.

Vandene saa dig, Gud! Vandene saa dig, de bleve bange, ja, Afgrundene bævede.

18 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.

De tykke Skyer udøste Vand, de øverste Skyer udgave Drøn, ja, dine Pile fore frem.

19 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.

Din Tordens Drøn rullede, Lynet oplyste Jorderige; Jorden bævede og skælvede.

20 Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.

Din Vej var i Havet og dine Stier i de store Vande, og dine Fodspor bleve ikke kendte. Du førte dit Folk som Hjorden ved Mose og Arons Haand.