Psaltaren 75

1 För sångmästaren; "Fördärva icke"; en psalm, en sång av Asaf. Vi tacka dig, o Gud, vi tacka dig. Ditt namn är oss nära; man förtäljer dina under.

Asaf dwom. Onyankopɔn, yɛda wo ase, yɛda wo ase, efisɛ wo Din abɛn; nnipa ka wʼanwonwade kyerɛ.

2 "Om jag än bidar min tid, så dömer jag dock rätt.

Woka se, “Me na mehyɛɛ bere a ɛsɛ no; ɛyɛ me na mibu atɛntrenee.

3 Om än jorden är i upplösning med alla som bo därpå, så håller dock jag dess pelare stadiga." (Sela)

Sɛ asase ne so nnipa nyinaa wosow a, me na mema nʼafadum gyina hɔ pintinn.

4 Jag säger till de övermodiga: "Varen icke övermodiga", och till de ogudaktiga: "Upphöjen ej hornet."

Meka kyerɛ ahantanfo se, ‘Monnhoahoa mo ho bio,’ na meka kyerɛ amumɔyɛfo nso se, ‘Mommma mo mmɛn so.

5 Ja, upphöjen icke så högt edert horn, talen ej så hårdnackat vad fräckt är.

Mommma mo mmɛn so ntia ɔsoro; mommfa animtiaabu nkasa.’”

6 Ty icke från öster eller väster, ej heller från bergsöknen kommer hjälpen;

Obiara mmfi apuei anaa atɔe anaa sare no so a obetumi ama obi so.

7 nej, Gud är den som dömer; den ene ödmjukar han, den andre upphöjer han.

Ɛyɛ Onyankopɔn na obu atɛn: Ɔbrɛ ɔbaako ase, na ɔma ɔfoforo so.

8 Ty en kalk är i HERRENS hand, den skummar av vin och är full av tillblandad dryck, och han skänker i därav; sannerligen, alla ogudaktiga på jorden måste dricka dess drägg i botten.

Kuruwa bi hyɛ Awurade nsam nsa bi a etwa ahuru a wɔde nnuhuam afra ahyɛ no ma; ohwie, na asase so amumɔyɛfo nyinaa nom ma ɛka ase puw.

9 Men jag skall förkunna det evinnerligen, jag skall lovsjunga Jakobs Gud.

Me de, mɛpae mu aka eyi daa daa; mɛto ayeyi dwom ama Yakob Nyankopɔn.

10 Och de ogudaktigas alla horn skall jag få hugga av; men den rättfärdiges horn skola varda upphöjda.

Mebubu amumɔyɛfo nyinaa mmɛn, na atreneefo mmɛn de, wɔbɛma so. Wɔde ma dwonkyerɛfo. Wɔde sanku na ɛto.