< Psaltaren 75 >
1 För sångmästaren; "Fördärva icke"; en psalm, en sång av Asaf. Vi tacka dig, o Gud, vi tacka dig. Ditt namn är oss nära; man förtäljer dina under.
Dem Musikmeister, nach (der Singweise = Melodie) »Vertilge nicht«; ein Psalm von Asaph, ein Lied. Wir preisen dich, Gott, wir preisen!
2 "Om jag än bidar min tid, så dömer jag dock rätt.
»Wenn ich die Zeit gekommen erachte, dann halte ich gerechtes Gericht.
3 Om än jorden är i upplösning med alla som bo därpå, så håller dock jag dess pelare stadiga." (Sela)
Mag wanken die Erde mit allen ihren Bewohnern: ich bin’s, der ihre Säulen festgestellt. (SELA)
4 Jag säger till de övermodiga: "Varen icke övermodiga", och till de ogudaktiga: "Upphöjen ej hornet."
Ich rufe den Stolzen zu: ›Seid nicht stolz!‹ und den Frevlern: ›Hebt den Kopf nicht hoch!
5 Ja, upphöjen icke så högt edert horn, talen ej så hårdnackat vad fräckt är.
Hebt euren Kopf nicht gar so hoch, redet nicht vermessen mit gerecktem Hals!‹« –
6 Ty icke från öster eller väster, ej heller från bergsöknen kommer hjälpen;
Denn nicht vom Aufgang (der Sonne) noch vom Niedergang und nicht von der Wüste her kommt die Erhöhung;
7 nej, Gud är den som dömer; den ene ödmjukar han, den andre upphöjer han.
nein, Gott ist’s, der da richtet: diesen erniedrigt und jenen erhöht er.
8 Ty en kalk är i HERRENS hand, den skummar av vin och är full av tillblandad dryck, och han skänker i därav; sannerligen, alla ogudaktiga på jorden måste dricka dess drägg i botten.
Denn ein Becher ist in der Hand des HERRN mit schäumendem Wein, voll von berauschender Mischung; und er schenkt daraus ein: sogar die Hefen davon müssen schlürfen und trinken alle Frevler der Erde.
9 Men jag skall förkunna det evinnerligen, jag skall lovsjunga Jakobs Gud.
Ich aber will das ewig verkünden, will lobsingen dem Gotte Jakobs;
10 Och de ogudaktigas alla horn skall jag få hugga av; men den rättfärdiges horn skola varda upphöjda.
und alle Hörner der Frevler will ich abhaun, doch die Hörner der Gerechten sollen erhöht sein.