Psaltaren 75

1 För sångmästaren; "Fördärva icke"; en psalm, en sång av Asaf. Vi tacka dig, o Gud, vi tacka dig. Ditt namn är oss nära; man förtäljer dina under.

Ein Psalm und Lied Assaphs, daß er nicht umkäme, vorzusingen. Wir danken dir, Gott, wir danken dir und verkündigen deine Wunder, daß dein Name so nahe ist.

2 "Om jag än bidar min tid, så dömer jag dock rätt.

Denn zu seiner Zeit so werde ich recht richten.

3 Om än jorden är i upplösning med alla som bo därpå, så håller dock jag dess pelare stadiga." (Sela)

Das Land zittert und alle, die drinnen wohnen; aber ich halte seine Säulen fest. (Sela)

4 Jag säger till de övermodiga: "Varen icke övermodiga", och till de ogudaktiga: "Upphöjen ej hornet."

Ich sprach zu den Ruhmredigen: Rühmet nicht so! und zu den Gottlosen: Pochet nicht auf Gewalt!

5 Ja, upphöjen icke så högt edert horn, talen ej så hårdnackat vad fräckt är.

Pochet nicht so hoch auf eure Gewalt, redet nicht halsstarrig,

6 Ty icke från öster eller väster, ej heller från bergsöknen kommer hjälpen;

es habe keine Not, weder von Aufgang noch von Niedergang, noch von dem Gebirge in der Wüste.

7 nej, Gud är den som dömer; den ene ödmjukar han, den andre upphöjer han.

Denn Gott ist Richter, der diesen niedriget und jenen erhöhet.

8 Ty en kalk är i HERRENS hand, den skummar av vin och är full av tillblandad dryck, och han skänker i därav; sannerligen, alla ogudaktiga på jorden måste dricka dess drägg i botten.

Denn der HERR hat einen Becher in der Hand und mit starkem Wein voll eingeschenkt und schenkt aus demselben; aber die Gottlosen müssen alle trinken und die Hefen aussaufen.

9 Men jag skall förkunna det evinnerligen, jag skall lovsjunga Jakobs Gud.

Ich aber will verkündigen ewiglich und lobsingen dem Gott Jakobs.

10 Och de ogudaktigas alla horn skall jag få hugga av; men den rättfärdiges horn skola varda upphöjda.