Psaltaren 74

1 En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?

Masquil de Asaph. ¿POR qué, oh Dios, [nos] has desechado para siempre? ¿por qué ha humeado tu furor contra las ovejas de tu dehesa?

2 Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.

Acuérdate de tu congregación, que adquiriste de antiguo, [cuando] redimiste la vara de tu heredad; este monte de Sión, donde has habitado.

3 Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.

Levanta tus pies á los asolamientos eternos: á todo enemigo que ha hecho mal en el santuario.

4 Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.

Tus enemigos han bramado en medio de tus sinagogas: han puesto sus divisas por señas.

5 Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.

[Cualquiera] se hacía famoso según que había levantado el hacha sobre los gruesos maderos.

6 Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.

Y ahora con hachas y martillos han quebrado todas sus entalladuras.

7 De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.

Han puesto á fuego tus santuarios, han profanado el tabernáculo de tu nombre [echándolo] á tierra.

8 De hava sagt i sina hjärtan: "Vi vilja alldeles kuva dem." Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.

Dijeron en su corazón: Destruyámoslos de una vez; han quemado todas las sinagogas de Dios en la tierra.

9 Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.

No vemos ya nuestras señales: no hay más profeta; ni con nosotros hay quien sepa hasta cuándo.

10 Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?

¿Hasta cuándo, oh Dios, el angustiador [nos] afrentará? ¿ha de blasfemar el enemigo perpetuamente tu nombre?

11 Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.

¿Por qué retraes tu mano, y tu diestra? ¿[por qué] la escondes dentro de tu seno?

12 Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.

Empero Dios es mi rey ya de antiguo; el que obra saludes en medio de la tierra.

13 Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.

Tú hendiste la mar con tu fortaleza: quebrantaste cabezas de ballenas en las aguas.

14 Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.

Tú magullaste las cabezas del leviathán; dístelo por comida al pueblo de los desiertos.

15 Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.

Tú abriste fuente y río; tú secaste ríos impetuosos.

16 Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.

Tuyo es el día, tuya también es la noche: tú aparejaste la luna y el sol.

17 Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.

Tú estableciste todos los términos de la tierra: el verano y el invierno tú los formaste.

18 Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.

Acuérdate de esto: que el enemigo ha dicho afrentas á Jehová, y que el pueblo insensato ha blasfemado tu nombre.

19 Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.

No entregues á las bestias el alma de tu tórtola: y no olvides para siempre la congregación de tus afligidos.

20 Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.

Mira al pacto: porque las tenebrosidades de la tierra llenas están de habitaciones de violencia.

21 Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.

No vuelva avergonzado el abatido: el afligido y el menesteroso alabarán tu nombre.

22 Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.

Levántate, oh Dios, aboga tu causa: acuérdate de cómo el insensato te injuria cada día.

23 Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.

No olvides las voces de tus enemigos: el alboroto de los que se levantan contra ti sube continuamente.