Psaltaren 74

1 En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?

Ein Lehrgedicht, von Asaph. - Warum, ach Gott, verwirfst Du immerfort und lodert über Deiner Herde Deines Zornes Rauch?

2 Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.

Bedenke: Die Gemeinde, die Du einst gegründet, die Du Dir ausgelöst zum Stamme ewigen Besitzes, der Sionsberg, auf dem Du Wohnung nahmst,

3 Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.

den Deine Schritte ausgezeichnet, sind zusammen eine Trümmerstatt! Gar alles hat der Feind im Heiligtum geschändet.

4 Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.

In Deiner Sammlungsstätte wüten Deine Feinde; sie stellen ihre Flaggen dort als Zeichen auf.

5 Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.

So ist's, wie wenn man hohen Schwunges auf Waldgehölz die Äxte hebt.

6 Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.

Und nun sein Schnitzwerk allzumal zerschlagen sie mit Beil und Hammer.

7 De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.

Sie werfen Feuer in Dein Heiligtum, entweihen in den Staub die Wohnung Deines Namens.

8 De hava sagt i sina hjärtan: "Vi vilja alldeles kuva dem." Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.

In ihrem Herzen sprechen sie: "Wir wollen alle sie zu Heiden machen." Im Land verbrennen sie die Gotteshäuser all.

9 Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.

Wir sehen unsere Zeichen nimmer; und Propheten gibt es keine mehr, und niemand weiß bei uns: Wie lange?

10 Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?

Wie lange darf der Feind noch höhnen, der Gegner Deinen Namen immerfort verlästern, Gott?

11 Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.

Warum entziehst Du Deine rechte Hand dem Kampfe? Vollbringe doch, was Dir obliegt!

12 Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.

Von altersher ist Gott mein König, der auf der Erde hilfereiche Werke tut. -

13 Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.

In Deiner Macht zerteilst Du ja das Meer, zerbrichst die Drachenköpfe,

14 Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.

zerschlägst des Leviatans Häupter und gibst ihn hin der Wüstentiere Schar zum Fraße.

15 Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.

Du lässest Bach und Quelle sprudeln und starke Ströme Du versiegen.

16 Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.

Dein ist der Tag; Dein ist die Nacht. Genau bemißt Du Mond und Sonne.

17 Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.

Du stellst der Erde Grenzen alle fest; Du schaffst den Sommer und den Winter.

18 Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.

Gedenke dessen, daß der Feind, Herr, höhnt, daß Deinen Namen lästert ein törichtes Volk!

19 Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.

Nicht gib dem Habicht Deiner Taube Leben preis! Vergiß nicht gänzlich Deiner Dulder Menge!

20 Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.

Blick auf den Bund! Das Land ist voller Lug und Trug, die Wohnungen sind voll Gewalttat.

21 Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.

Nicht ziehe der Bedrängte voller Scham dahin, der Arme nicht, der Elende, der Deinen Namen preist!

22 Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.

Auf, Gott! Führ Deine Sache! Der Schmach gedenke, die von Toren allezeit Dir widerfährt!

23 Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.

Vergiß den Aufruhr Deiner Feinde nicht, das Toben Deiner Gegner nicht, das immer lauter wird.