Psaltaren 74

1 En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?

Cantique d’Asaph. Pourquoi, ô Dieu, nous as-tu rejetés pour toujours? Pourquoi ta colère est-elle allumée contre le troupeau de ton pâturage?

2 Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.

Souviens-toi de ton peuple que tu as acquis aux jours anciens, que tu as racheté pour être la tribu de ton héritage! Souviens-toi de ta montagne de Sion où tu faisais ta résidence,

3 Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.

porte tes pas vers ces ruines irréparables; l’ennemi a tout ravagé dans le sanctuaire.

4 Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.

Tes adversaires ont rugi au milieu de tes saints parvis; ils ont établi pour emblèmes leurs emblèmes.

5 Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.

On les a vus, pareils au bûcheron, qui lève la cognée dans une épaisse forêt.

6 Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.

Et maintenant, toutes les sculptures ensemble; ils les ont brisées à coups de hache et de marteau.

7 De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.

Ils ont livré au feu ton sanctuaire; ils ont abattu et profané la demeure de ton nom.

8 De hava sagt i sina hjärtan: "Vi vilja alldeles kuva dem." Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.

Ils disaient dans leur cœur: « Détruisons-les tous ensemble! » Ils ont brûlé dans le pays tous les lieux saints.

9 Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.

Nous ne voyons plus nos signes; il n’y a plus de prophète, et personne parmi nous qui sache jusques à quand...

10 Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?

Jusques à quand, ô Dieu, l’oppresseur insultera-t-il, l’ennemi blasphémera-t-il sans cesse ton nom?

11 Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.

Pourquoi retires-tu ta main et ta droite? Tire-la de ton sein et détruis-les!

12 Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.

Pourtant Dieu est mon roi dès les temps anciens, lui qui a opéré tant de délivrances sur la terre.

13 Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.

C’est toi qui as divisé la mer par ta puissance, toi qui as brisé la tête des monstres dans les eaux.

14 Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.

C’est toi qui as écrasé les têtes de Léviathan, et l’as donné en pâture au peuple du désert.

15 Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.

C’est toi qui as fait jaillir la source et le torrent, toi qui as mis à sec les fleuves qui ne tarissent pas.

16 Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.

A toi est le jour, à toi est la nuit; c’est toi qui as créé la lune et le soleil.

17 Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.

C’est toi qui as fixé toutes les limites de la terre; l’été et l’hiver, c’est toi qui les as établis.

18 Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.

Souviens-toi: l’ennemi insulte Yahweh, un peuple insensé blasphème ton nom!

19 Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.

Ne livre pas aux bêtes l’âme de ta tourterelle, n’oublie pas pour toujours la vie de tes pauvres.

20 Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.

Prends garde à ton alliance! car tous les coins du pays sont pleins de repaires de violence.

21 Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.

Que l’opprimé ne s’en retourne pas confus, que le malheureux et le pauvre puissent bénir ton nom!

22 Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.

Lève-toi, ô Dieu, prends en main ta cause; souviens-toi des outrages que t’adresse chaque jour l’insensé.

23 Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.

N’oublie pas les clameurs de tes adversaires, l’insolence toujours croissante de ceux qui te haïssent.