Psaltaren 74
1 En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?
Maschil of Asaph. O God, why hast thou cast [us] off for ever? why doth thine anger smoke against the sheep of thy pasture?
2 Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.
Remember thy congregation, which thou hast purchased of old, which thou hast redeemed to be the tribe of thine inheritance; [and] mount Zion, wherein thou hast dwelt.
3 Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.
Lift up thy feet unto the perpetual ruins, all the evil that the enemy hath done in the sanctuary.
4 Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.
Thine adversaries have roared in the midst of thine assembly; they have set up their ensigns for signs.
5 Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.
They seemed as men that lifted up axes upon a thicket of trees.
6 Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.
And now all the carved work thereof together they break down with hatchet and hammers.
7 De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.
They have set thy sanctuary on fire; they have profaned the dwelling place of thy name even to the ground.
8 De hava sagt i sina hjärtan: "Vi vilja alldeles kuva dem." Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.
They said in their heart, Let us make havoc of them altogether: they have burned up all the synagogues of God in the land.
9 Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.
We see not our signs: there is no more any prophet; neither is there among us any that knoweth how long.
10 Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?
How long, O God, shall the adversary reproach? shall the enemy blaspheme thy name for ever?
11 Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.
Why drawest thou back thy hand, even thy right hand? [pluck it] out of thy bosom [and] consume [them].
12 Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.
Yet God is my King of old, working salvation in the midst of the earth.
13 Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.
Thou didst divide the sea by thy strength: thou brakest the heads of the dragons in the waters.
14 Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.
Thou brakest the heads of leviathan in pieces, thou gavest him to be meat to the people inhabiting the wilderness.
15 Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.
Thou didst cleave fountain and flood: thou driedst up mighty rivers.
16 Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.
The day is thine, the night also is thine: thou hast prepared the light and the sun.
17 Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.
Thou hast set all the borders of the earth: thou hast made summer and winter.
18 Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.
Remember this, that the enemy hath reproached, O LORD, and that foolish people have blasphemed thy name.
19 Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.
O deliver not the soul of thy turtle-dove unto the wild beast: forget not the life of thy poor for ever.
20 Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.
Have respect unto the covenant: for the dark places of the earth are full of the habitations of violence.
21 Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.
O let not the oppressed return ashamed: let the poor and needy praise thy name.
22 Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.
Arise, O God, plead thine own cause: remember how the foolish man reproacheth thee all the day.
23 Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.
Forget not the voice of thine adversaries: the tumult of those that rise up against thee ascendeth continually.
