Psaltaren 74
1 En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?
“A psalm of Asaph.” O God! why hast thou cast us off for ever? Why doth thine anger smoke against the flock of thy pasture?
2 Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.
Remember the people which thou didst purchase of old; Thine own inheritance, which thou didst redeem; That Mount Zion, where thou once didst dwell!
3 Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.
Hasten thy steps to those utter desolations! Every thing in the sanctuary hath the enemy abused!
4 Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.
Thine enemies roar in the place of thine assemblies; Their own symbols have they set up for signs.
5 Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.
They appear like those who raise the axe against a thicket;
6 Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.
They have broken down the carved work of thy temple with axes and hammers;
7 De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.
They have cast fire into thy sanctuary; They have profaned, and cast to the ground, the dwelling-place of thy name.
8 De hava sagt i sina hjärtan: "Vi vilja alldeles kuva dem." Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.
They said in their hearts, “Let us destroy them all together!” They have burned all God's places of assembly in the land.
9 Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.
We no longer see our signs; There is no prophet among us, Nor any one that knoweth how long this desolation shall endure.
10 Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?
How long, O God! shall the adversary revile? Shall the enemy blaspheme thy name for ever?
11 Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.
Why withdrawest thou thy hand, even thy right hand? Take it from thy bosom, and destroy!
12 Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.
Yet God was our king of old, Working salvation in the midst of the earth.
13 Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.
Thou didst divide the sea by thy power; Thou didst crush the heads of the sea-monsters in the waters.
14 Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.
Thou didst break in pieces the head of the crocodile; Thou gavest him for food to the inhabitants of the desert.
15 Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.
Thou didst cleave forth the fountain and the stream; Thou didst dry up perennial rivers.
16 Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.
Thine is the day, and thine the night; Thou didst prepare the light and the sun.
17 Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.
Thou didst establish all the boundaries of the earth; Thou didst make summer and winter.
18 Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.
O remember that the enemy hath reviled Jehovah; That an impious people hath blasphemed thy name!
19 Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.
Give not up the life of thy turtle-dove to the wild beast; Forget not for ever thine afflicted people!
20 Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.
Have regard to thy covenant! For all the dark places of the land are full of the abodes of cruelty.
21 Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.
O let not the afflicted go away ashamed! Let the poor and needy praise thy name!
22 Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.
Arise, O God! maintain thy cause! Remember how the impious revileth thee daily!
23 Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.
Forget not the clamor of thine adversaries, —The noise of thine enemies, which continually increaseth!
