Psaltaren 74
1 En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?
[A contemplation by Asaph.] God, why have you rejected us forever? Why does your anger smolder against the sheep of your pasture?
2 Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.
Remember your congregation, which you purchased of old, which you have redeemed to be the tribe of your inheritance; Mount Zion, in which you have lived.
3 Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.
Lift up your feet to the perpetual ruins, all the evil that the enemy has done in the sanctuary.
4 Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.
Your adversaries have roared in the midst of your assembly. They have set up their standards as signs.
5 Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.
They behaved like men wielding axes, cutting through a thicket of trees.
6 Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.
Now they break all its carved work down with hatchet and hammers.
7 De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.
They have burned your sanctuary to the ground. They have profaned the dwelling place of your Name.
8 De hava sagt i sina hjärtan: "Vi vilja alldeles kuva dem." Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.
They said in their heart, "We will crush them completely." They have burned up all the places in the land where God was worshiped.
9 Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.
We see no miraculous signs. There is no longer any prophet, neither is there among us anyone who knows how long.
10 Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?
How long, God, shall the enemy mock? Shall the enemy blaspheme your name forever?
11 Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.
Why do you draw back your hand, even your right hand? Take it out of your pocket and consume them.
12 Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.
Yet God is my King from long ago, working salvation in the midst of the earth.
13 Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.
You divided the sea by your strength. You broke the heads of the sea monsters in the waters.
14 Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.
You broke the heads of Leviathan in pieces. You gave him as food to people and desert creatures.
15 Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.
You opened up spring and stream. You dried up mighty rivers.
16 Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.
The day is yours, the night is also yours. You have prepared the light and the sun.
17 Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.
You have set all the boundaries of the earth. You have made summer and winter.
18 Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.
Remember this, that the enemy has mocked you, LORD. Foolish people have blasphemed your name.
19 Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.
Do not deliver the soul of your dove to wild beasts. Do not forget the life of your poor forever.
20 Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.
Honor your covenant, for haunts of violence fill the dark places of the earth.
21 Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.
Do not let the oppressed return ashamed. Let the poor and needy praise your name.
22 Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.
Arise, God. Plead your own cause. Remember how the foolish man mocks you all day.
23 Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.
Do not forget the voice of your adversaries. The tumult of those who rise up against you ascends continually.
