Psaltaren 74
1 En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?
AN INSTRUCTION OF ASAPH. Why, O God, have You cast off forever? Your anger smokes against the flock of Your pasture.
2 Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.
Remember Your congregation [That] You purchased of old, You redeemed the rod of Your inheritance, This Mount Zion—You dwelt in it.
3 Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.
Lift up Your steps to the continuous desolations, Everything the enemy did wickedly in the sanctuary.
4 Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.
Your adversaries have roared, In the midst of Your meeting-places, They have set their ensigns as ensigns.
5 Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.
He is known as one bringing in on high Against a thicket of wood—axes.
6 Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.
And now they break down its engravings, Together, with axe and hatchet,
7 De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.
They have sent Your sanctuary into fire, They defiled the Dwelling Place of Your Name to the earth,
8 De hava sagt i sina hjärtan: "Vi vilja alldeles kuva dem." Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.
They said in their hearts, “Let us oppress them together,” They burned all the meeting-places of God in the land.
9 Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.
We have not seen our ensigns, There is no longer a prophet, Nor with us is one knowing how long.
10 Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?
Until when, O God, does an adversary reproach? Does an enemy despise Your Name forever?
11 Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.
Why do You turn back Your hand, Even Your right hand? Remove [it] from the midst of Your bosom.
12 Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.
And God [is] my king of old, Working salvation in the midst of the earth.
13 Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.
You have divided [the] sea by Your strength, You have shattered heads of dragons by the waters,
14 Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.
You have broken the heads of leviathan, You make him food for the people of desert-dwellers.
15 Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.
You have cleaved a fountain and a stream, You have dried up perennial flowings.
16 Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.
The day [is] Yours, The night [is] also Yours, You have prepared a light-giver—the sun.
17 Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.
You have set up all the borders of earth, Summer and winter—You have formed them.
18 Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.
Remember this—an enemy reproached YHWH, And a foolish people have despised Your Name.
19 Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.
Do not give up to a [wild] creature, The soul of Your turtle-dove, Do not forget the life of Your poor ones forever.
20 Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.
Look attentively to the covenant, For the dark places of earth, Have been full of habitations of violence.
21 Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.
Do not let the oppressed turn back ashamed, Let the poor and needy praise Your Name,
22 Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.
Arise, O God, plead Your plea, Remember Your reproach from a fool all the day.
23 Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.
Do not forget the voice of Your adversaries, The noise of Your withstanders is going up continually!
