Psaltaren 74
1 En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?
A Psalme to give instruction, committed to Asaph. O God, why hast thou put vs away for euer? why is thy wrath kindled against the sheepe of thy pasture?
2 Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.
Thinke vpon thy Congregation, which thou hast possessed of olde, and on the rod of thine inheritance, which thou hast redeemed, and on this mount Zion, wherein thou hast dwelt.
3 Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.
Lift vp thy strokes, that thou mayest for euer destroy euery enemie that doeth euill to the Sanctuarie.
4 Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.
Thine aduersaries roare in the middes of thy Congregation, and set vp their banners for signes.
5 Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.
He that lifted the axes vpon the thicke trees, was renowmed, as one, that brought a thing to perfection:
6 Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.
But nowe they breake downe the carued worke thereof with axes and hammers.
7 De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.
They haue cast thy Sanctuarie into the fire, and rased it to the grounde, and haue defiled the dwelling place of thy Name.
8 De hava sagt i sina hjärtan: "Vi vilja alldeles kuva dem." Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.
They saide in their hearts, Let vs destroy them altogether: they haue burnt all the Synagogues of God in the land.
9 Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.
We see not our signes: there is not one Prophet more, nor any with vs that knoweth howe long.
10 Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?
O God, howe long shall the aduersarie reproche thee? shall the enemie blaspheme thy Name for euer?
11 Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.
Why withdrawest thou thine hand, euen thy right hand? drawe it out of thy bosome, and consume them.
12 Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.
Euen God is my King of olde, working saluation in the middes of the earth.
13 Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.
Thou didest deuide the sea by thy power: thou brakest the heads of the dragons in the waters.
14 Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.
Thou brakest the head of Liuiathan in pieces, and gauest him to be meate for the people in wildernesse.
15 Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.
Thou brakest vp the fountaine and riuer: thou dryedst vp mightie riuers.
16 Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.
The day is thine, and the night is thine: thou hast prepared the light and the sunne.
17 Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.
Thou hast set all the borders of the earth: thou hast made summer and winter.
18 Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.
Remember this, that the enemie hath reproched the Lord, and the foolish people hath blasphemed thy Name.
19 Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.
Giue not the soule of thy turtle doue vnto the beast, and forget not the Congregation of thy poore for euer.
20 Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.
Consider thy couenant: for the darke places of the earth are full of the habitations of the cruell.
21 Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.
Oh let not the oppressed returne ashamed, but let the poore and needie prayse thy Name.
22 Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.
Arise, O God: mainteine thine owne cause: remember thy dayly reproche by the foolish man.
23 Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.
Forget not the voyce of thine enemies: for the tumult of them, that rise against thee, ascendeth continually.
