Psaltaren 74
1 En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?
A Maskil of Asaph. Why have You rejected us forever, O God? Why does Your anger smolder against the sheep of Your pasture?
2 Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.
Remember Your congregation, which You purchased long ago and redeemed as the tribe of Your inheritance— Mount Zion where You dwell.
3 Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.
Turn Your steps to the everlasting ruins, to everything in the sanctuary the enemy has destroyed.
4 Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.
Your foes have roared within Your meeting place; they have unfurled their banners as signs,
5 Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.
like men wielding axes in a thicket of trees
6 Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.
and smashing all the carvings with hatchets and picks.
7 De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.
They have burned Your sanctuary to the ground; they have defiled the dwelling place of Your Name.
8 De hava sagt i sina hjärtan: "Vi vilja alldeles kuva dem." Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.
They said in their hearts, “We will crush them completely.” They burned down every place where God met us in the land.
9 Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.
There are no signs for us to see. There is no longer any prophet. And none of us knows how long this will last.
10 Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?
How long, O God, will the enemy taunt You? Will the foe revile Your name forever?
11 Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.
Why do You withdraw Your strong right hand? Stretch it out to destroy them!
12 Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.
Yet God is my King from ancient times, working salvation on the earth.
13 Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.
You divided the sea by Your strength; You smashed the heads of the dragons of the sea;
14 Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.
You crushed the heads of Leviathan; You fed him to the creatures of the desert.
15 Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.
You broke open the fountain and the flood; You dried up the ever-flowing rivers.
16 Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.
The day is Yours, and also the night; You established the moon and the sun.
17 Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.
You set all the boundaries of the earth; You made the summer and winter.
18 Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.
Remember how the enemy has mocked You, O LORD, how a foolish people has spurned Your name.
19 Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.
Do not deliver the soul of Your dove to beasts; do not forget the lives of Your afflicted forever.
20 Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.
Consider Your covenant, for haunts of violence fill the dark places of the land.
21 Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.
Do not let the oppressed retreat in shame; may the poor and needy praise Your name.
22 Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.
Rise up, O God; defend Your cause! Remember how the fool mocks You all day long.
23 Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.
Do not disregard the clamor of Your adversaries, the uproar of Your enemies that ascends continually.
