Psaltaren 74

1 En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?

Gud! hvorfor har du forkastet os evindelig; din Vrede ryger imod din Græsgangs Hjord.

2 Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.

Kom din Menighed i Hu, som du forhvervede i fordums Tid, som du genløste, til at være din Arvs Stamme, dette Zions Bjerg, som du bor paa.

3 Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.

Opløft dine Trin til de evigt ødelagte Steder; Fjenden har handlet ilde med alting i Helligdommen.

4 Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.

Dine Modstandere have brølet midt i din Forsamling, de have sat deres Tegn op til Tegn.

5 Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.

Det ser ud, som naar een hæver Økserne højt imod Træets tætte Grene.

6 Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.

Og nu de Ting, som vare derudi af udskaaret Arbejde, dem have de sønderslaaet med Økser og Hamre.

7 De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.

De have sat Ild paa din Helligdom, de have vanhelliget dit Navns Bolig, lige til Jorden.

8 De hava sagt i sina hjärtan: "Vi vilja alldeles kuva dem." Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.

De have sagt i deres Hjerte: Lader os kue dem tilsammen; de have opbrændt alle Guds Forsamlingshuse i Landet.

9 Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.

Vi se ikke vore egne Tegn; der er ingen Profet ydermere og ingen hos os, som ved, hvor længe det skal vare.

10 Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?

Gud! hvor længe skal Modstanderen forhaane, skal Fjenden foragte dit Navn evindelig?

11 Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.

Hvorfor drager du din Haand, din højre Haand tilbage? Tag den ud fra din Barm, ødelæg dem!

12 Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.

Gud er dog min Konge fra fordums Tid, som skaber Frelse midt paa Jorden.

13 Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.

Du adskilte Havet med din Styrke, du sønderbrød Havuhyrernes Hoveder i Vandene.

14 Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.

Du knuste Leviathans Hoveder, du gav Folket i Ørken den til Spise.

15 Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.

Du lod Kilde og Bæk bryde frem, du udtørrede de altid rindende Floder.

16 Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.

Dagen hører dig til, Natten hører dig ogsaa til, du har beredt Lys og Sol.

17 Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.

Du har sat alle Jordens Grænser; Sommer og Vinter, dem har du beskikket.

18 Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.

Kom dette i Hu: Fjenden forhaanede Herren, og et Folk af Daarer foragtede dit Navn.

19 Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.

Giv ikke vilde Dyr din Turteldues Sjæl, glem ikke dine elendiges Liv evindelig!

20 Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.

Se til Pagten; thi Jordens mørke Steder ere fulde af Volds Boliger.

21 Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.

Lad den ringe ikke vende beskæmmet tilbage, lad den elendige og fattige love dit Navn!

22 Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.

Gud! gør dig rede, udfør din Sag; kom din Forhaanelse i Hu, som dig sker af Daaren den ganske Dag.

23 Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.

Glem ikke dine Fjenders Røst, dine Modstanderes Bulder, som stiger altid op.