Psaltaren 73

1 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.

En verdad, Dios es bueno con Israel, incluso con los limpios de corazón.

2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;

Pero en cuanto a mí, mis pies casi habían desaparecido de debajo de mí; Estaba cerca de resbalar;

3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.

Debido a mi envidia de los hombres orgullosos, cuando vi el bienestar de los malhechores.

4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.

Porque no tienen dolor; sus cuerpos son gordos y fuertes.

5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.

Ellos no están en problemas como otros; no tienen parte en el infeliz destino de los hombres.

6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.

Por esta razón, el orgullo los rodea como una cadena; están vestidos con un comportamiento violento como con una túnica.

7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.

Sus ojos se les saltan de gordura; ellos tienen más que el deseo de su corazón.

8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.

Sus pensamientos son profundos con planes malvados; su charla desde sus asientos de poder es de actos crueles.

9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;

Su boca contra el cielo; su lengua van caminando por la tierra.

10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.

Por esta razón están llenos de pan; y el agua siempre fluye para ellos. Por eso Dios hará volver a su pueblo aquí.

11 Och de säga: "Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?"

Y dicen: ¿Cómo verá el Señor esto? ¿hay conocimiento en el Altísimo?

12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.

Verdaderamente, tales son los pecadores; les va bien en todo momento, y su riqueza aumenta.

13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;

En cuanto a mí, hice limpio mi corazón en vano, y lavé mis manos en inocencia.

14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.

Porque he estado turbado todo el día; cada mañana he sufrido un castigo.

15 Om jag hade sagt: "Så vill jag lära", då hade jag svikit dina barns släkte.

Si quisiera aclarar cómo es, diría: eres falso para la generación de tus hijos.

16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,

Cuando mis pensamientos se volvieron para ver la razón de esto, fue un cansancio en mis ojos;

17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.

Hasta que entré en el lugar santo de Dios, y vi el fin de los malhechores.

18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.

Pusiste sus pies donde había peligro de resbalar, para que descendieran a la destrucción.

19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.

¡Cuán de repente se desperdician! los miedos son la causa de su destrucción.

20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.

Como un sueño cuando uno está despierto, se acaban; son como una imagen que no se recuerda cuando termina el sueño.

21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,

Mi corazón se amargó y me dolió la mordedura de la tristeza.

22 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.

En cuanto a mí, fui necio y sin conocimiento; Yo era como una bestia delante de ti.

23 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.

Pero aún estoy contigo; me has tomado de mi mano derecha.

24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.

Tu sabiduría será mi guía, y más tarde me pondrás en un lugar de honor.

25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.

¿A quién tengo yo en los cielos sino a ti? y tenerte no deseo nada en la tierra.

26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.

Mi carne y mi corazón están consumiéndose; pero Dios es la Roca de mi corazón y mi herencia eterna.

27 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.

Porque los que están lejos de ti vendrán a la destrucción; acabarás con todos los que no guardaron fe en ti.

28 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.

Pero es bueno para mí acercarme a Dios; he puesto mi fe en el Señor Dios, para que pueda contar todas sus obras.