Psaltaren 73
1 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
De Asaf. ¡Cuán bueno es Dios para Israel, el Señor para los que son rectos de corazón!
2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
Pero, mis pies casi resbalaron, cerca estuve de dar un mal paso;
3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
porque envidiaba a los jactanciosos al observar la prosperidad de los pecadores.
4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
No hay para ellos tribulaciones; su cuerpo está sano y robusto.
5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
No conocen las inquietudes de los mortales, ni son golpeados como los demás hombres.
6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
Por eso la soberbia los envuelve como un collar; y la violencia los cubre como un manto.
7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
De su craso corazón desborda su iniquidad; desfogan los caprichos de su ánimo.
8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
Zahieren y hablan con malignidad, y altivamente amenazan con su opresión.
9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
Su boca se abre contra el cielo, y su lengua se pasea por toda la tierra.
10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
Así el pueblo se vuelve hacia ellos y encuentra sus días plenos;
11 Och de säga: "Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?"
y dice: “¿Acaso lo sabe Dios? ¿Tiene conocimiento el Altísimo?
12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
Ved cómo tales impíos están siempre tranquilos y aumentan su poder.
13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
Luego, en vano he guardado puro mi corazón, y lavado mis manos en la inocencia,
14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
pues padezco flagelos todo el tiempo y soy atormentado cada día.”
15 Om jag hade sagt: "Så vill jag lära", då hade jag svikit dina barns släkte.
Si yo dijere: “Hablaré como ellos”, renegaría del linaje de tus hijos.
16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
Me puse, pues, a reflexionar para comprender esto; pero me pareció demasiado difícil para mí.
17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
Hasta que penetré en los santos arcanos de Dios, y consideré la suerte final de aquellos hombres.
18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
En verdad Tú los pones en un camino resbaladizo y los dejas precipitarse en la ruina.
19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
¡Cómo se deslizaron de golpe! Son arrebatados, consumidos por el terror,
20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
son como quien despierta de un sueño; así Tú, Señor, al despertar despreciarás su ficción.
21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
Cuando, pues, exasperaba mi mente y se torturaban mis entrañas,
22 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
era yo un estúpido que no entendía; fui delante de Ti como un jumento.
23 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
Mas yo estaré contigo siempre, Tú me has tomado de la mano derecha.
24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
Por tu consejo me conducirás, y al fin me recibirás en la gloria.
25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
¿Quién hay para mí en el cielo sino Tú? Y si contigo estoy ¿qué podrá deleitarme en la tierra?
26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
La carne y el corazón mío desfallecen, la roca de mi corazón es Dios, herencia mía para siempre.
27 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
Pues he aquí que cuantos de Ti se apartan perecerán; Tú destruyes a todos los que se prostituyen, alejándose de Ti.
28 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
Mas para mí la dicha consiste en estar unido a Dios. He puesto en el Señor Dios mi refugio para proclamar todas tus obras en las puertas de la hija de Sión.
