Psaltaren 73

1 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.

Hubaal Ilaah waa u roon yahay reer binu Israa'iil, Iyo xataa kuwa qalbigoodu daahirka yahay.

2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;

Laakiinse anigu waan turunturoon gaadhay, Oo tallaabooyinkayguna waxay u dhowaadeen inay simbiriirixdaan.

3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.

Waayo, waxaan ka hinaasay kuwa qabka weyn, Markaan arkay barwaaqada ay kuwa sharka lahu haystaan.

4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.

Waayo, geeridoodu xanuun ma leh, Laakiinse xooggoodu waa adag yahay.

5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.

Iyagu dhib kuma jiraan sida dadka kale, Oo sida dadka kalena uma belaayaysna.

6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.

Sidaas daraaddeed kibir wuxuu yahay sida silsilad qoorta u sudhan, Oo dulmi bay sida maro u huwan yihiin.

7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.

Indhahoodu baruur bay la bararsan yihiin, Oo waxay haystaan in ka sii badan waxa qalbigoodu doonayo.

8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.

Wax bay ku qoslaan, oo xumaan daraaddeed dulmi bay ku hadlaan, Waxay hadlaan iyagoo kor isu qaadaya.

9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;

Afkoodii waxay gaadhsiiyeen samooyinka, Oo carrabkooduna wuxuu dhex maraa dhulka oo dhan.

10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.

Sidaas daraaddeed dadkiisii halkanay ku soo noqdaan, Oo koob biyo ka buuxa ayay madhsadeen.

11 Och de säga: "Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?"

Oo waxay yidhaahdaan, Ilaah sidee buu wax u yaqaan? Kan ugu sarreeyana aqoonu ma ku jirtaa?

12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.

Bal eeg, kuwanu waa kuwa sharka leh, Oo mar kasta iyagoo istareexsan ayay hodantinimadoodu sii korodhaa.

13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;

Hubaal wax aan micne lahayn ayaan qalbigaygii ku nadiifshay, Oo aan ku faraxashay anigoo aan eed lahayn,

14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.

Waayo, maalintii oo dhan waa lay dhibayay, Oo subax kastana waa lay edbinayay.

15 Om jag hade sagt: "Så vill jag lära", då hade jag svikit dina barns släkte.

Haddaan odhan lahaa, Sidaasaan ku hadli doonaa, Bal eeg, waan khiyaanayn lahaa farcanka carruurtaada.

16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,

Markaan ku fikiray si aan tan ku ogaado, Aad bay iigu xanuun badnayd,

17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.

Ilaa aan galay meesha quduuska ah ee Ilaah, Oo aan ka fiirsaday ugudambaystooda.

18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.

Hubaal waxaad iyaga ku taagtaa meelo sibiibix ah, Oo waxaad hoos ugu tuurtaa si ay u baabba'aan.

19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.

Sidee bay daqiiqad ugu noqdeen meel cidla ah! Dhammaantood waxay ku baabba'een cabsi.

20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.

Sayidow, sidii mid riyo ka toosay Markaad toostid, waxaad quudhsan doontaa ekaantooda.

21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,

Waayo, qalbigaygu wuu murugooday, Oo waxaa layga muday kelyaha,

22 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.

Waxaan ahaa doqon iyo jaahil, Oo hortaada waxaan ku ahaa sidii xoolo oo kale.

23 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.

Habase yeeshee had iyo goorba waan kula joogaa, Oo waxaad i qabatay gacanta midig.

24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.

Waxaad igu hoggaamin doontaa taladaada, Oo dabadeedna waxaad igu dhowayn doontaa ammaanta.

25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.

Bal, yaan samada ku leeyahay adiga mooyaane? Oo dhulkana laguma arko mid aan kaa jeclahay.

26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.

Jiidhkayga iyo qalbigayguba waa itaal darnaadeen, Laakiinse Ilaah wuxuu weligiis ii yahay xooggii qalbigayga iyo qaybtayda.

27 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.

Waayo, bal eeg, kuwa kaa fogu way halligmi doonaan, Oo waad wada baabbi'isay kuwii kaa caasiyoobay oo dhan.

28 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.

Laakiinse aniga waxaa ii roon inaan Ilaah u soo dhowaado, Waayo, Sayidka Ilaahaa waxaan ka dhigtay magangalkayga, Inaan ka sheekeeyo shuqulladaada oo dhan.