Psaltaren 73
1 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
Zabbuli ya Asafu. Ddala Katonda mulungi eri Isirayiri n’eri abo abalina omutima omulongoofu.
2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
Naye nze amagulu gange gaali kumpi okutagala era n’ebigere byange okuseerera.
3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
Kubanga nakwatirwa ab’amalala obuggya; bwe nalaba ababi nga bagaggawala nnyo.
4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
Kubanga tebalina kibaluma; emibiri gyabwe miramu era minyirivu.
5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
Tebeeraliikirira kabi konna ng’abalala. So tebalina kibabonyaabonya.
6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
Amalala kyegavudde gabafuukira ng’omukuufu ogw’omu bulago, n’obukambwe ne bubafuukira ekyambalo.
7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
Bagezze n’amaaso gaabwe ne gazimbagatana; balina bingi okusinga bye beetaaga.
8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
Baduula era emboozi zaabwe zijjudde eby’okujooga. Batiisatiisa abalala n’okubeeragirako.
9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
Emimwa gyabwe gyolekedde eggulu; n’ennimi zaabwe zoogera eby’okwewaanawaana buli wantu.
10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
Abantu ba Katonda kyebava babakyukira ne banywa amazzi mangi.
11 Och de säga: "Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?"
Era ne beebuuza nti, “Katonda bino abimanyi atya? Ali Waggulu Ennyo abitegeera?”
12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
Aboonoonyi bwe bafaanana bwe batyo; bulijjo babeera mu ddembe, nga beeyongera kugaggawala.
13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
Ddala omutima gwange ngukuumidde bwereere obutayonoona, n’engalo zange ne nzinaaba obutaba na musango.
14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
Naye mbonaabona obudde okuziba, era buli nkya mbonerezebwa.
15 Om jag hade sagt: "Så vill jag lära", då hade jag svikit dina barns släkte.
Singa ŋŋamba nti njogere bwe nti, nandibadde mukuusa eri omulembe guno ogw’abaana bo.
16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
Bwe nafumiitiriza ntegeere ensonga eyo; nakisanga nga kizibu nnyo,
17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
okutuusa lwe nalaga mu watukuvu wa Katonda, ne ntegeera enkomerero y’ababi.
18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
Ddala obatadde mu bifo ebiseerera; obasudde n’obafaafaaganya.
19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
Nga bazikirizibwa mangu nga kutemya kikowe! Entiisa n’ebamalirawo ddala!
20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
Bali ng’omuntu azuukuse n’ategeera nti yaloose buloosi; era naawe bw’otyo, Ayi Mukama, bw’oligolokoka olinyooma embeera yaabwe omutali nsa.
21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
Omutima gwange bwe gwanyiikaala, n’omwoyo gwange ne gujjula obubalagaze,
22 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
n’aggwaamu okutegeera ne nfuuka ataliiko kye mmanyi, ne mba ng’ensolo obusolo mu maaso go.
23 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
Newaakubadde ebyo biri bwe bityo naye ndi naawe bulijjo; gw’onkwata ku mukono gwange ogwa ddyo.
24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
Mu kuteesa kwo onkulembera, era olintuusa mu kitiibwa.
25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
Ani gwe nnina mu ggulu, wabula ggwe? Era tewali na kimu ku nsi kye neetaaga bwe mba naawe.
26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
Omubiri gwange n’omutima gwange biyinza okulemwa; naye Katonda ge maanyi g’omutima gwange, era ye wange ennaku zonna.
27 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
Kale laba, abo bonna abatakussaako mwoyo balizikirira; kubanga bonna abatakwesiga obamalirawo ddala.
28 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
Naye nze kye nsinga okwetaaga kwe kubeera okumpi ne Katonda wange. Ayi Mukama Katonda, nkufudde ekiddukiro kyange; ndyoke ntegeezenga abantu bonna ebikolwa byo eby’ekyewuunyo.
