Psaltaren 73
1 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
Asafa dziesma. Tiešām, Dievs ir Israēla labums, tiem, kam sirdis ir šķīstas.
2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
Bet gandrīz es būtu paklupis ar savām kājām, mani soļi tik (tikko) neslīdēja.
3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
Jo man bija dusmas par lielīgiem, kad es redzēju, ka bezdievīgiem tik labi klājās.
4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
Jo vārgšanas tiem nav līdz nāvei, un tie resni nobarojušies.
5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
Tie nav bēdās kā citi ļaudis, un netop mocīti kā citi cilvēki.
6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
Tādēļ ar lepnību tie izrotājās un ar blēdību tie apģērbjas kā ar skaistām drēbēm.
7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
No taukiem spīd viņu acs, viņu sirdsdomās plūst pāri.
8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
Tie zobo, runā nikni no varas darba, tie lielās pārlieku.
9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
Tie paceļas ar savu muti līdz debesīm, un viņu mēle šaujās pa zemes virsu.
10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
Tādēļ ļaudis piemetās tiem klāt, un tiem rodas ūdens papilnam,
11 Och de säga: "Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?"
Un tie saka: kā Dievs zinās? Un vai tas Visuaugstais ir zinātājs?
12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
Redzi, tādi ir tie bezdievīgie, un tomēr tiem arvien labi klājās pasaulē, un tie vairo savu bagātību.
13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
Tiešām, velti es esmu šķīstījis savu sirdi un mazgājis savas rokas nenoziedzībā,
14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
Un biju mocīts cauru dienu, un sods bija man klāt ik rītu.
15 Om jag hade sagt: "Så vill jag lära", då hade jag svikit dina barns släkte.
Tomēr ja es sacītu: es runāšu tāpat kā viņi, redz, ar to es apgrēkotos pie Tavu bērnu draudzes.
16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
Tāpēc es domāju, ka es to varētu saprast, bet tas bija visai grūti priekš manām acīm,
17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
Tiekams es gāju Dieva svētumā un ņēmu vērā, kas viņiem pēcgalā notiek.
18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
Tiešām, tu tos vedi uz slidenām vietām un tos nogāzi, ka tie iet postā.
19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
Kā viņi tik piepeši iet bojā! Tie iznīkst un iet bojā ar briesmām.
20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
Tā kā sapnis zūd, kad uzmostas, tā tev, Kungs, ceļoties viņi nebūs nekas.
21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
Kad rūgta taptu man sirds un riebtu man īkstis,
22 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
Tad es būtu neprātīgs un nezinātu nekā; es būtu kā lops Tavā priekšā.
23 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
Bet pie Tevis es palieku vienmēr; Tu mani turi pie manas labās rokas.
24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
Tu mani vadīsi pēc Sava padoma, un pēc mani uzņemsi godā.
25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
Kad Tu esi mans, tad man nevajag ne debess, ne zemes.
26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
Jebšu man arī mirtu miesa un sirds, taču Tu, Dievs esi manas sirds patvērums un mana daļa mūžīgi.
27 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
Jo redzi, kas tālu no Tevis, tie ies bojā; Tu izdeldē visus, kas no Tevis atkāpjas.
28 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
Bet man tas ir prieks, tuvu būt pie Dieva, ka es savu cerību lieku uz To Kungu Dievu, ka es izteicu visus Tavus darbus.
