Psaltaren 73
1 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
Psalmus Asaph. Quam bonus Israel Deus his, qui recto sunt corde!
2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
Mei autem pene moti sunt pedes: pene effusi sunt gressus mei.
3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
Quia zelavi super iniquos, pacem peccatorum videns.
4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
Quia non est respectus morti eorum: et firmamentum in plaga eorum.
5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
In labore hominum non sunt, et cum hominibus non flagellabuntur:
6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
Ideo tenuit eos superbia, operti sunt iniquitate et impietate sua.
7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
Prodiit quasi ex adipe iniquitas eorum: transierunt in affectum cordis.
8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
Cogitaverunt, et locuti sunt nequitiam: iniquitatem in excelso locuti sunt.
9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
Posuerunt in cælum os suum: et lingua eorum transivit in terra.
10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
Ideo convertetur populus meus hic: et dies pleni invenientur in eis.
11 Och de säga: "Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?"
Et dixerunt: Quomodo scit Deus, et si est scientia in excelso?
12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
Ecce ipsi peccatores, et abundantes in sæculo, obtinuerunt divitias.
13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
Et dixi: Ergo sine causa iustificavi cor meum, et lavi inter innocentes manus meas:
14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
Et fui flagellatus tota die, et castigatio mea in matutinis.
15 Om jag hade sagt: "Så vill jag lära", då hade jag svikit dina barns släkte.
Si dicebam: Narrabo sic: ecce nationem filiorum tuorum reprobavi.
16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
Existimabam ut cognoscerem hoc, labor est ante me:
17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
Donec intrem in Sanctuarium Dei: et intelligam in novissimis eorum.
18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
Verumtamen propter dolos posuisti eis: deiecisti eos dum allevarentur.
19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
Quomodo facti sunt in desolationem, subito defecerunt: perierunt propter iniquitatem suam.
20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
Velut somnium surgentium Domine, in civitate tua imaginem ipsorum ad nihilum rediges.
21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
Quia inflammatum est cor meum, et renes mei commutati sunt:
22 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
et ego ad nihilum redactus sum, et nescivi.
23 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
Ut iumentum factus sum apud te: et ego semper tecum.
24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
Tenuisti manum dexteram meam: et in voluntate tua deduxisti me, et cum gloria suscepisti me.
25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
Quid enim mihi est in cælo? et a te quid volui super terram?
26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
Defecit caro mea et cor meum: Deus cordis mei, et pars mea Deus in æternum.
27 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
Quia ecce, qui elongant se a te, peribunt: perdidisti omnes, qui fornicantur abs te.
28 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
Mihi autem adhærere Deo bonum est: ponere in Domino Deo spem meam: ut annunciem omnes prædicationes tuas, in portis filiæ Sion.
