Psaltaren 73
1 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
Pudno unay a naimbag ti Dios iti Israel, kadagiti addaan iti nasin-aw a puso.
2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
Ngem no maipapan kaniak, ngan-nganin naikaglis ti sakak; ngan-nganiak a naitibkol
3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
gapu ta naapalak kadagiti napalangguad idi nakitak ti kinarang-ay dagiti nadangkes.
4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
Ta awan ti sinagabada nga ut-ot agingga iti ipapatayda, ngem napigsa ken napakanda iti usto.
5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
Nawayada kadagiti dadagsen dagiti dadduma a tao; saanda a naburburiboran a kas kadagiti dadduma a tattao.
6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
Ar-arkusan ida ti kinapalangguad a kas iti kuintas nga adda iti tengngedda; kawkawesan ida ti kinaranggas a kas kagay.
7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
Manipud iti kasta a kinabulsek, rummuar ti basol; sumalpot ti dakes a kapanunotan kadagiti pusoda.
8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
Pagang-angawanda ti mangibagbaga iti agkakadakes a banbanag; sipapalangguad nga agpangpangtada iti kinaranggas.
9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
Agsasaoda iti maibusor kadagiti langit, ken agdakdakiwas dagiti dilada iti entero a daga.
10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
Mapan ngarud kadakuada dagiti tattao ti Dios ket dumngegda kadagiti sasaoda.
11 Och de säga: "Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?"
Kunada, “Kasano koma nga ammo ti Dios? Ammo kadi ti Dios ti mapaspasamak?”
12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
Kitaem: nadangkes dagitoy a tattao; kanayon nga awan pakaburburiburanda, ken pabaknangda a pabaknang.
13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
Pudno a sinalsalluadak ti pusok iti awan kaes-eskanna ken binugbugoak dagiti imak iti kinaawan-ammo.
14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
Ta iti agmalem, nagsagsagabaak ken iti binigat, mapalpalintegak.
15 Om jag hade sagt: "Så vill jag lära", då hade jag svikit dina barns släkte.
No naibagak nga, “Ibagak dagitoy a banbanag,” ket mabalin a ginulibak daytoy a henerasion dagiti annakmo.
16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
Nupay pinadaskon nga awaten dagitoy a banbanag, nagbalin a narigat unay daytoy para kaniak.
17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
Ket simrekak ngarud iti santuario ti Dios, sakonto naawatan ti nagbanaganda.
18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
Sigurado nga ikabilmo ida kadagiti nagalis a disso; ipanmo ida iti pannakadadael.
19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
Anian ti panagbalinda a let-ang iti apagdarikmat! Dumtengda iti kanibusanan ken naggibusda iti kasta unay a buteng.
20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
Kasda la tagtagainep kalpasan nga agriing ti maysa a tao; O Apo, inton bumangonka, awanto koma ti malagipmo kadagidiay a tagtagainep.
21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
Ta nagladingit ti pusok, ken nasugatanak iti kasta unay.
22 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
Awan am-ammok ken kurangak iti pannakaammo; kaslaak ayup nga awan ti riknana iti sangoanam.
23 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
Nupay kasta, kankanayon a kaduaka; iggemmo ti makannawan nga imak.
24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
Tarabayennak babaen kadagiti balakadmo ket kalpasanna, awatennak iti gloriam.
25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
Adda aya masarakak sadi langit a kas kenka? Awan siasinoman ditoy daga a tarigagayko no di ket sika.
26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
Kumapsot ti lasag ken pusok, ngem ti Dios ti pigsa ti pusok iti agnanayon.
27 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
Mapukawto dagidiay adayo kenka; dadaelemto amin dagiti saan a napudno kenka.
28 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
Ngem no maipapan kaniak, ti laeng masapul nga aramidek ket ti umasideg iti Dios. Pinagbalinko a kamangko ni Yahweh nga Apo. Iwaragawagko dagiti amin nga aramidmo.
