Psaltaren 73
1 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
O IAIO, he lokomaikai ke Akua ia Iseraela, I ka poe naau maemae.
2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
A owau nei la, aneane haule ko'u mau wawae; Mai pahee io ko'u mau kapuwai.
3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
No ka mea, ua huahua au i ka poe naaupo, I kuu ike ana i ka pookeokeo ana o ka poe hewa:
4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
No ka mea, aohe mea e paa ai i ko lakou make ana; Ua mae ole ko lakou ikaika.
5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
Aohe o lakou popilikia e like me na kanaka e ae; Aole lilo lakou e like me na kanaka e ae, i ka lauwiliia.
6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
Nolaila i hoopuni ai ka haaheo ia lakou me he kaula hao la; A o ke kolohe ka i uhi mai ia lakou me he kapa komo la.
7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
Ua puka ko lakou mau maka i ka momona; A oi aku ko lakou waiwai, mamua o ko ka naau makemake.
8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
Ua henehene lakou, a ua kamailio hewa: No ka hooluhi hewa ana, ua olelo hookiekie lakou:
9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
Ua hooku e lakou i ko lakou waha i ka lani, A ua holoholo ko lakou alelo ma ka honua.
10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
Nolaila i hoi ai kona poe kanaka ilaila; A ua kowiia na wai o ke kiaha piha no lakou.
11 Och de säga: "Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?"
A olelo lakou, Pehea la e ike ai ke Akua? He ike anei hoi ko loko o ka Mea kiekie loa?
12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
Eia hoi, oia ka poe aia e maluhia ana ma ke ao nei; Ua mahuahua ko lakou waiwai ana.
13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
Oiaio, hoomaemae mea ole au i kuu naau; Ua holoi hoi au i kuu mau lima me ka pono:
14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
No ka mea, ua lauwiliia au a po ka la; A ua hahauia mai au i na kakahiaka a pau.
15 Om jag hade sagt: "Så vill jag lära", då hade jag svikit dina barns släkte.
Ina e i iho au, E olelo aku wau peneia: Eia hoi, e kumakaia paha au i ka hanauna o kau poe keiki.
16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
A, i kuu noonoo ana e ike ia mea, He hana luhi no ia no'u;
17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
A komo aku au i kahi hoano o ke Akua, Alaila maopopo ia'u ko lakou hope.
18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
Oiaio, ua hooku oe ia lakou ma na wahi paheehee, Ua hoohaule iho oe ia lakou ilalo i ka hoopaiia'na.
19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
Ua hookae koke ia lakou me he imo ana la o ka maka! Ua hoopau loa ia hoi lakou i na mea makau.
20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
Me he moe la i ke ala ana'e o kekahi; Pela, e ka Haku, i kou ala ana, e hoowahawaha ai oe i ko lakou ano.
21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
No ka mea, ua pono ole ko'u naau, A walania ae la ko'u mau puupaa.
22 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
A ua naaupo hoi au, me ka ike ole; Ua like au me ka holoholona imua ou.
23 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
Aka, ke noho mau nei no hoi au me oe; Ua paa mai oe ia'u ma kuu lima akau.
24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
E alakai no oe ia'u ma kau oleloao, A mahope aku, e hookipa ia'u i ka nani.
25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
Owai la ko'u ma ka lani? Aohe hoi mea ma ka honua nei a'u e makemake nei mamua ou.
26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
Ke maule nei ko'u kino a me ko'u naau, Aka, o ke Akua ka ikaika o ko'u naau; A me ko'u kuleana a mau loa.
27 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
No ka mea, aia hoi, o ka poe mamao e ia oe, e make lakou; E luku mai hoi oe i ka poe a pau e hele moekolohe ana mai ou aku la.
28 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
Aka, he pono no'u e hookokoke aku i ke Akua; Ua hilinai aku au i ka Haku, ia Iehova, I hai aku ai au i kau hana a pau.
