Psaltaren 73
1 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
Ein Psalm Asaphs. Nur gut ist Gott gegen Israel, gegen die, welche reinen Herzens sind.
2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
Ich aber hätte schier gestrauchelt mit meinen Füßen, wie leicht hätte ich einen Mißtritt getan!
3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
Denn ich beneidete die Übermütigen, als ich den Frieden der Gottlosen sah.
4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
Denn sie leiden keine Qual bis zu ihrem Tod, und ihr Leib ist wohlgenährt.
5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
Sie werden nicht bemüht wie andere Leute und nicht geschlagen wie andere Menschen.
6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
Darum schmücken sie sich stolz und kleiden sich frech.
7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
Ihr Gesicht strotzt von Fett, sie bilden sich sehr viel ein.
8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
Sie reden höhnisch und boshaft, drohen mit höherer Gewalt.
9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
Sie reden, als käme es vom Himmel; ihre Worte haben Geltung auf Erden.
10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
Darum wendet sich auch das Volk ihnen zu, und es wird von ihnen viel Wasser aufgesogen.
11 Och de säga: "Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?"
Und sie sagen: «Was merkt Gott? Weiß der Höchste überhaupt etwas?»
12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
Siehe, das sind die Gottlosen; denen geht es immer gut, und sie werden reich!
13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
Ganz umsonst habe ich mein Herz rein erhalten und meine Hände in Unschuld gewaschen;
14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
denn ich bin doch täglich geschlagen worden, und meine Strafe ist alle Morgen da!
15 Om jag hade sagt: "Så vill jag lära", då hade jag svikit dina barns släkte.
Wollte ich auch so rechnen, siehe, so würde ich das Geschlecht deiner Kinder verraten.
16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
So sann ich denn nach, um dies zu verstehen; aber es schien mir vergebliche Mühe zu sein,
17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
bis ich in das Heiligtum Gottes ging und auf ihr Ende merkte.
18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
Nur auf schlüpfrigen Boden setzest du sie; du lässest sie fallen, daß sie in Trümmer sinken.
19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
Wie geschah das so plötzlich und entsetzlich! Sie gingen unter und nahmen ein Ende mit Schrecken.
20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
Wie einen Traum nach dem Erwachen, so wirst du, o Herr, wenn du dich aufmachst, ihr Bild verächtlich machen.
21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
Als mein Herz verbittert war und es mir in den Nieren wehe tat,
22 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
da war ich dumm und verstand nichts; ich benahm mich wie ein Vieh gegen dich.
23 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
Und doch bleibe ich stets bei dir; du hältst mich bei meiner rechten Hand.
24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
Leite mich auch ferner nach deinem Rat und nimm mich hernach mit Ehren auf!
25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
Wen habe ich im Himmel? Und dir ziehe ich gar nichts auf Erden vor!
26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
Schwinden auch mein Fleisch und mein Herz dahin, so bleibt doch Gott ewiglich meines Herzens Fels und mein Teil.
27 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
Denn siehe, die fern von dir sind, kommen um; du vertilgst alle, die dir untreu werden.
28 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
Mir aber ist die Nähe Gottes köstlich; ich habe Gott, den HERRN, zu meiner Zuflucht gemacht, um zu erzählen alle deine Werke.
