Psaltaren 73
1 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
Ein Psalm Asaphs. Ja, gütig ist Gott gegen Israel, gegen die, die reines Herzens sind.
2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
Meine Füße aber hätten beinahe gestrauchelt; nichts fehlte, so wären meine Tritte ausgeglitten.
3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
Denn ich ereiferte mich wegen der Übermütigen, wenn ich sah, daß es den Gottlosen so wohl ging.
4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
Denn sie leiden keine Schmerzen, kräftig und wohlgenährt ist ihr Leib.
5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
Sie geraten nicht in Unglück, wie andere Leute, und werden nicht wie andere Menschen geplagt.
6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
Darum ist Hochmut ihr Halsgeschmeide, Gewaltthat umhüllt sie als Gewand.
7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
Aus der Verfettung stammt ihre Verschuldung, wallen die Gebilde ihres Herzens über.
8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
Sie höhnen und reden in Bosheit, reden Bedrückung von oben herab.
9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
In den Himmel erheben sie ihr Maul, während sich ihre Zunge auf Erden ergeht.
10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
Darum wendet sich sein Volk hierher, und Wasser in Fülle wird von ihnen geschlürft.
11 Och de säga: "Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?"
Sie sprechen: “Wie weiß es Gott, und wie gäbe es ein Wissen darum beim Höchsten?”
12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
Ja, so sind die Gottlosen und in steter Ruhe häufen sie Reichtum an.
13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
War es denn ganz umsonst, daß ich mein Herz rein erhielt und in Unschuld meine Hände wusch -
14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
und ward doch immerfort geplagt, und alle Morgen war meine Züchtigung da?
15 Om jag hade sagt: "Så vill jag lära", då hade jag svikit dina barns släkte.
Wenn ich dächte: Solches will ich verkündigen, so hätte ich das Geschlecht deiner Kinder verleugnet!
16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
Da sann ich nach, um es zu begreifen, aber ein Elend war es in meinen Augen,
17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
bis ich in Gottes Heiligtümer eindrang, acht hatte auf ihr Ende.
18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
Ja, auf schlüpfrigen Boden stellst du sie, stürzest sie in Trümmer.
19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
Wie sind sie im Nu zur Wüste geworden, haben ein Ende genommen, sind durch Schrecknisse dahin!
20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
Gleich einem Traume nach dem Erwachen, so verschmähst du, Herr, wenn du wach wirst, ihr Bild.
21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
Als mein Herz verbittert war, und es mich in den Nieren stach,
22 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
da war ich unvernünftig und wußte nichts, war dir gegenüber wie ein Vieh.
23 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
Aber ich bleibe stets bei dir; du hältst mich bei meiner rechten Hand.
24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
Nach deinem Ratschlusse wirst du mich leiten und mich darnach zu Ehren annehmen.
25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
Wen habe ich im Himmel? und außer dir begehre ich nichts auf Erden.
26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
Wäre gleich mein Fleisch und mein Herz dahingeschwunden - Gott ist immerdar meines Herzens Fels und mein Teil!
27 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
Denn fürwahr, die sich von dir fern halten, kommen um; du vertilgst einen jeden, der dir treulos wird.
28 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
Mir aber ist die Nähe Gottes köstlich; in den Herrn Jahwe habe ich meine Zuflucht gesetzt, um von allen deinen Werken zu erzählen.
