Psaltaren 73

1 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.

Psaume d’Assaph. Ah! Dieu est bon pour Israël, pour ceux qui ont le cœur pur.

2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;

Pour moi, cependant, peu s’en faut que mes pieds n’aient bronché; pour un rien, mes pas auraient glissé.

3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.

Car je portais envie aux insensés: je voyais le bonheur des méchants.

4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.

En effet, ils sont à l’abri de ces coups qui amènent la mort, et leur force demeure intacte.

5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.

Ils n’ont pas leur part des misères humaines, ne subissent point les maux qui atteignent les autres.

6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.

Aussi sont-ils bouffis d’orgueil, et se drapent-ils dans leur violence comme dans un manteau.

7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.

Leurs yeux brillent à travers la graisse; les fantaisies de leur cœur dépassent toute borne.

8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.

Ils ricanent et se targuent méchamment de tyrannie; ils parlent du haut de leur grandeur.

9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;

Leur bouche s’attaque au ciel, leur langue promène ses ravages sur la terre.

10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.

C’Est pourquoi son peuple en arrive au même point, et il absorbe de larges rasades d’eau,

11 Och de säga: "Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?"

tout en disant: "Comment le Tout-Puissant peut-il savoir? Le Dieu suprême possède-t-il la science?"

12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.

Voyez ces méchants! Eternellement en sécurité, ils voient croître leur puissance.

13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;

C’Est donc en vain que j’ai gardé mon cœur pur, et lavé mes mains pour qu’elles fussent sans tache:

14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.

je suis frappé sans relâche, ma peine se renouvelle chaque matin.

15 Om jag hade sagt: "Så vill jag lära", då hade jag svikit dina barns släkte.

Si je me fusse décidé à redire tout cela, certes j’aurais commis une trahison contre toute une génération de tes enfants.

16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,

Je me mis donc à réfléchir pour comprendre la chose: ce fut une tâche pénible à mes yeux,

17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.

jusqu’à ce que, pénétrant dans le sanctuaire de Dieu, je me fusse rendu compte de leur fin.

18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.

Oui, tu les as mis sur un chemin glissant, tu les précipites dans la ruine.

19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.

Oh! comme, en un instant, ils sont réduits à la désolation! Ils sont perdus, ils finissent dans l’épouvante.

20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.

Comme un songe s’évanouit après le réveil, ainsi, Seigneur, quand tu te lèves, tu dissipes leurs vaines images.

21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,

Ainsi, quand mon cœur s’aigrissait et que mes reins étaient transpercés,

22 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.

j’étais un sot, ne sachant rien; j’étais comme une brute à ton égard.

23 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.

Mais désormais je resterai toujours avec toi: tu as saisi ma main droite;

24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.

tu me guideras par ton conseil, et finalement tu me recueilleras avec honneur.

25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.

Qui donc aurais-je sans toi au ciel? A côté de toi, je ne désire rien sur terre.

26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.

Ma chair peut se dissoudre ainsi que mon cœur, Dieu sera à jamais le rocher de mon cœur et mon partage.

27 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.

Certainement ils périront ceux qui s’éloignent de toi; tu anéantis tous ceux qui te deviennent infidèles.

28 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.

Pour moi, le voisinage de Dieu fait mon bonheur; j’ai mis ma confiance dans le Seigneur Dieu, prêt à proclamer toutes tes œuvres.