Psaltaren 73
1 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
A Psalm of Asaph. Surely God is good to Israel, [even] to such as are pure in heart.
2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
But as for me, my feet were almost gone; my steps had well nigh slipped.
3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
For I was envious at the arrogant, when I saw the prosperity of the wicked.
4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
For there are no bands in their death: but their strength is firm.
5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
They are not in trouble as [other] men; neither are they plagued like [other] men.
6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
Therefore pride is as a chain about their neck; violence covereth them as a garment.
7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
Their eyes stand out with fatness: they have more than heart could wish.
8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
They scoff, and in wickedness utter oppression: they speak loftily.
9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
They have set their mouth in the heavens, and their tongue walketh through the earth.
10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
Therefore his people return hither: and waters of a full [cup] are wrung out by them.
11 Och de säga: "Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?"
And they say, How doth God know? and is there knowledge in the Most High?
12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
Behold, these are the wicked; and, being alway at ease, they increase in riches.
13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
Surely in vain have I cleansed my heart, and washed my hands in innocency;
14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
For all the day long have I been plagued, and chastened every morning.
15 Om jag hade sagt: "Så vill jag lära", då hade jag svikit dina barns släkte.
If I had said, I will speak thus; behold, I had dealt treacherously with the generation of thy children.
16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
When I thought how I might know this, it was too painful for me;
17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
Until I went into the sanctuary of God, and considered their latter end.
18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
Surely thou settest them in slippery places: thou castest them down to destruction.
19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
How are they become a desolation in a moment! they are utterly consumed with terrors.
20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
As a dream when one awaketh; so, O Lord, when thou awakest, thou shalt despise their image.
21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
For my heart was grieved, and I was pricked in my reins:
22 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
So brutish was I, and ignorant; I was [as] a beast before thee.
23 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
Nevertheless I am continually with thee: thou hast holden my right hand.
24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
Thou shalt guide me with thy counsel, and afterward receive me to glory.
25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
Whom have I in heaven [but thee]? and there is none upon earth that I desire beside thee.
26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
My flesh and my heart faileth: [but] God is the strength of my heart and my portion for ever.
27 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
For, lo, they that are far from thee shall perish: thou hast destroyed all them that go a whoring from thee.
28 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
But it is good for me to draw near unto God: I have made the Lord GOD my refuge, that I may tell of all thy works.
