Psaltaren 73
1 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
A psalm for Asaph. How good is God to Israel, to them that are of a right heart!
2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
But my feet were almost moved; my steps had well nigh slipped.
3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
Because I had a zeal on occasion of the wicked, seeing the prosperity of sinners.
4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
For there is no regard to their death, nor is there strength in their stripes.
5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
They are not in the labour of men: neither shall they be scourged like other men.
6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
Therefore pride hath held them fast: they are covered with their iniquity and their wickedness.
7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
Their iniquity hath come forth, as it were from fatness: they have passed into the affection of the heart.
8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
They have thought and spoken wickedness: they have spoken iniquity on high.
9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
They have set their mouth against heaven: and their tongue hath passed through the earth.
10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
Therefore will my people return here and full days shall be found in them.
11 Och de säga: "Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?"
And they said: How doth God know? and is there knowledge in the most High?
12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
Behold these are sinners; and yet abounding in the world they have obtained riches.
13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
And I said: Then have I in vain justified my heart, and washed my hands among the innocent.
14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
And I have been scourged all the day; and my chastisement hath been in the mornings.
15 Om jag hade sagt: "Så vill jag lära", då hade jag svikit dina barns släkte.
If I said: I will speak thus; behold I should condemn the generation of thy children.
16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
I studied that I might know this thing, it is a labour in my sight:
17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
Until I go into the sanctuary of God, and understand concerning their last ends.
18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
But indeed for deceits thou hast put it to them: when they were lifted up thou hast cast them down.
19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
How are they brought to desolation? they have suddenly ceased to be: they have perished by reason of their iniquity.
20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
As the dream of them that awake, O Lord; so in thy city thou shalt bring their image to nothing.
21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
For my heart hath been inflamed, and my reins have been changed:
22 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
And I am brought to nothing, and I knew not.
23 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
I am become as a beast before thee: and I am always with thee.
24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
Thou hast held me by my right hand; and by thy will thou hast conducted me, and with thy glory thou hast received me.
25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
For what have I in heaven? and besides thee what do I desire upon earth?
26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
For thee my flesh and my heart hath fainted away: thou art the God of my heart, and the God that is my portion for ever.
27 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
For behold they that go far from thee shall perish: thou hast destroyed all them that are disloyal to thee.
28 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
But it is good for me to adhere to my God, to put my hope in the Lord God: That I may declare all thy praises, in the gates of the daughter of Sion.
