< Psaltaren 73 >

1 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
A Psalm of Asaph. Truly God is good to Israel, to such as are of a pure heart.
2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
But as for me, my feet were almost gone, my steps had well nigh slipped;
3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
For I was envious at the arrogant, seeing the prosperity of the wicked.
4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
For they have no pangs in their death, and their body is well nourished;
5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
They have not the hardships of mankind, neither are they plagued like [other] men:
6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
Therefore pride encompasseth them as a neck-chain, violence covereth them [as] a garment;
7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
Their eyes stand out from fatness, they exceed the imaginations of their heart:
8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
They mock and speak wickedly of oppression, they speak loftily:
9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
They set their mouth in the heavens, and their tongue walketh through the earth.
10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
Therefore his people turn hither, and waters in fulness are wrung out to them.
11 Och de säga: "Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?"
And they say, How can God know, and is there knowledge in the Most High?
12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
Behold, these are the wicked, and they prosper in the world: they heap up riches.
13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
Truly have I purified my heart in vain, and washed my hands in innocency:
14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
For all the day have I been plagued, and chastened every morning.
15 Om jag hade sagt: "Så vill jag lära", då hade jag svikit dina barns släkte.
If I said, I will speak thus, behold, I should be faithless to the generation of thy children.
16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
When I thought to be able to know this, it was a grievous task in mine eyes;
17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
Until I went into the sanctuaries of God; [then] understood I their end.
18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
Truly thou settest them in slippery places, thou castest them down in ruins.
19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
How are they suddenly made desolate! they pass away, consumed with terrors.
20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
As a dream, when one awaketh, wilt thou, Lord, on arising despise their image.
21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
When my heart was in a ferment, and I was pricked in my reins,
22 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
Then I was brutish and knew nothing; I was [as] a beast with thee.
23 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
Nevertheless I am continually with thee: thou hast holden my right hand;
24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
Thou wilt guide me by thy counsel, and after the glory, thou wilt receive me.
25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
Whom have I in the heavens? and there is none upon earth I desire beside thee.
26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
My flesh and my heart faileth: God is the rock of my heart and my portion for ever.
27 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
For behold, they that are far from thee shall perish; thou destroyest every one that goeth a whoring from thee.
28 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
But as for me, it is good for me to draw near to God: I have put my trust in the Lord Jehovah, that I may declare all thy works.

< Psaltaren 73 >