Psaltaren 73
1 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
Psalm van Asaf. Waarachtig; God is goed voor den rechtvaardige, Jahweh voor de reinen van hart!
2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
Toch waren haast mijn voeten gestruikeld, Mijn schreden bijna uitgegleden!
3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
Want ik was jaloers op de bozen, Omdat ik de voorspoed der zondaars zag;
4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
Voor hen toch bestaat er geen lijden, Gezond en vol kracht is hun lijf.
5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
Ze hebben geen zorgen als andere mensen, Worden niet als anderen geplaagd;
6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
Daarom hangen ze hoogmoed om als een keten, Bedekt hen geweld als een mantel.
7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
De misdaad puilt uit hun vet, Hun hart loopt over van slechte gedachten;
8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
Ze honen en lasteren, En dreigen op hoge toon met geweld.
9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
Ze zetten een mond op tegen de hemel, En hun tong gaat zich tegen de aarde te buiten.
10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
Daarom lopen de dwazen achter hen aan, En slurpen begerig hun woorden op.
11 Och de säga: "Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?"
Ze zeggen: "Hoe zou God er iets van weten, De Allerhoogste er kennis van hebben?"
12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
Zie, zo gaat het de zondaars: Ze zijn altijd gelukkig, en hopen zich rijkdommen op!
13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
Heb ik dan mijn hart vergeefs in reinheid bewaard, En mijn handen in onschuld gewassen:
14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
De ganse dag word ik geplaagd, Iedere morgen opnieuw geslagen!
15 Om jag hade sagt: "Så vill jag lära", då hade jag svikit dina barns släkte.
Dacht ik: Zo wil ik spreken! Dan brak ik de trouw van het geslacht uwer kinderen;
16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
Maar als ik ging peinzen, om het te vatten, Dan bleef het een raadsel in mijn oog.
17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
Totdat ik in Gods raadsbesluiten drong, En op hun einde ging letten:
18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
Ja, Gij hebt ze op een glibberige bodem gezet, Ze gestort in hun eigen verderf!
19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
Hoe zijn ze in een oogwenk vernietigd, Verdwenen, in verschrikkelijke rampen vergaan:
20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
Heer, als een droom, die bij het ontwaken vervliegt, Wiens beeld we bij het opstaan verachten!
21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
Als dus mijn hart nog verbitterd zou zijn, En mijn nieren bleven geprikkeld,
22 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
Dan was ik een dwaas en een zot, Een stuk vee in uw oog.
23 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
Want ik blijf altijd bij U, Gij houdt mij bij de rechterhand;
24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
Gij leidt mij naar uw raadsbesluit, En herstelt mij in ere!
25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
Wat heb ik toch in de hemel; Ook op aarde verlang ik niets buiten U!
26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
Al bezwijken mijn vlees en mijn hart, God is voor eeuwig de Rots van mijn hart en mijn erfdeel.
27 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
Maar die U verlaten, gaan zeker te gronde, Gij vernietigt wie van U afvalt;
28 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
Doch mij is het goed, in Gods nabijheid te blijven, En mijn vertrouwen te stellen op Jahweh, mijn Heer!
