Psaltaren 73
1 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
Asaph ih Saam laa. Sithaw loe poekciim kami hoi Israelnawk nuiah hoih tangtang.
2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
Toe ka khok loe amthaek tom boeh; kang doethaih ahmuen angthuih tom boeh.
3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
Poeksae kaminawk mah hnuk o ih tahamhoihaih to ka hnuk naah, amthu kaminawk to ka khit moeng boeh.
4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
Nihcae loe duek naah patangkhang o ai; ngantui o moe, thacak o.
5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
Nihcae loe minawk kalah baktiah raihaih panoek o ai; minawk baktiah patang o ai.
6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
To pongah amoekhaih to bungmu baktiah a oih o; pacaekthlaekhaih to khukbuen baktiah angkhuk o.
7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
Hmuenmae hoi angraeng o pongah, nihcae ih mik loe tasa bangah tacawt dok; nihcae loe palung thung hoi poek ih hmuen pongah kamthlai ah koeh o.
8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
Nihcae mah kahoih ai pacaekthlaekhaih to pahnuih o thuih; amoekhaih lok apaeh o.
9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
Nihcae loe pakha hoiah vannawk to kasae thuih o moe, palai to long pum ah amkaeh o sak.
10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
To pongah Sithaw mah angmah ih kaminawk to amlaemsak let moe, a paek ih tui to kamhah ah naek o.
11 Och de säga: "Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?"
Nihcae mah, Kawbangmaw Sithaw mah panoek tih? Kasang koek ah kaom loe panoekhaih tawnh maw? tiah thuih o.
12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
Khenah, Sithaw panoek ai kaminawk loe hae tiah oh o; nihcae loe long nuiah khosak hoih o moe, angraeng o aep aep.
13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
Tangtang ni, ka suek ih kaciim poekhaih loe azom pui ni; zaehaih om ai ah kam saeh ih ban doeh azom pui ah ni oh.
14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
Ni thokkruek patang ka khang, akhawnbang kruek thuitaekhaih to ka tongh.
15 Om jag hade sagt: "Så vill jag lära", då hade jag svikit dina barns släkte.
To tiah kasae thuih han ka poek nahaeloe, khenah, na caanawk nuiah kasae sah kami ah ni ka om tih.
16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
Hae hmuen hae kawbangmaw ka panoek thaih han, tiah ka poek naah, kai hanah loe panoek han rai parai hmuen ah oh;
17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
hnukkhuem ah loe Sithaw ih hmuenciim thungah ka phak, to naah ni to hmuennawk boenghaih to ka panoek thai vop.
18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
Tangtang thuih nahaeloe nang mah ni nihcae to kamnae ahmuen ah na suek moe, nihcae to amrohaih thungah na vah.
19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
Nihcae loe kawbangmaw, nawnetta thungah amro o halat! Hnukkhuem ah loe zitthok hmuen mah nihcae to paduek boih boeh.
20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
Kami mah angthawk naah amang to poek baktih toengah, Aw Angraeng, nang thawk tahang naah, nihcae poekhaih to tiah doeh sah pae hmah.
21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
To tiah palung ka nat moe, ka poekhaih anghmang sut.
22 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
Kai loe amthu kami, tidoeh panoek ai kami ah ka oh; na hmaa ah kasan moi baktiah ni ka oh sut boeh.
23 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
Toe kai loe nang khaeah ka oh poe; ka bantang ban hae nang patawnh pae.
24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
Nangmah loe na thoemhaih hoiah loklam nang patuek ueloe, lensawkhaih thungah nang caeh haih tih.
25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
Nang ai ah loe van ah ka tawnh ih mi maw oh vop? Nang pacoengah loe long nuiah ka koeh ih mi doeh om ai.
26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
Ka ngan hoi ka palung loe amro boeh; toe Sithaw loe ka palungthin thacakhaih ah oh moe, dungzan ah kai ih taham ah ni oh.
27 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
Khenah, nang hoi angthla kaminawk loe amro o boih tih; nang khae hoi amkhraeng moe, oep om ai ah khosah kaminawk loe nam rosak boih tih.
28 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
Toe kai loe Sithaw khaeah anghnaih han hoih; na toksakhaihnawk boih ka thuih hanah, Angraeng Sithaw khaeah ka buep.
