Psaltaren 72
1 Av Salomo. Gud, giv åt konungen dina rätter och din rättfärdighet åt konungasonen.
Ko e Saame maʻa Solomone. ʻE ʻOtua, tuku ki he tuʻi ʻa hoʻo ngaahi fakamaau, mo hoʻo māʻoniʻoni ki he foha ʻoe tuʻi.
2 Han döme ditt folk med rättfärdighet och dina betryckta med rätt.
Te ne fakamaau hoʻo kakai ʻi he māʻoniʻoni, mo hoʻo kau masiva ʻaki ʻae fakamaau.
3 Bergen bäre frid åt folket, så ock höjderna, genom rättfärdighet.
ʻE ʻomi ʻe he ngaahi moʻunga ʻae melino ki he kakai, mo e māʻoniʻoni mei he ngaahi tafungofunga.
4 Han skaffe rätt åt de betryckta i folket, han frälse de fattiga och krosse förtryckaren.
ʻE fakamaau ʻe ia ʻae kakai mamahi, te ne fakamoʻui ʻae fānau ʻae masiva, pea te ne fesifesi ʻae fakamālohi.
5 Dig frukte man, så länge solen varar, och så länge månen skiner, från släkte till släkte.
Te nau manavahē kiate koe ʻi he lolotonga ʻae kei tuʻu ʻae laʻā, mo e māhina, ʻi he toʻutangata kotoa pē.
6 Han vare lik regnet som faller på ängen, lik en regnskur som vattnar jorden.
ʻE ʻalu hifo ia ʻo hangē ko e ʻuha ki he mohuku kuo tutuʻu: ʻo hangē ko e ʻuha tuʻu mo tō ʻoku fakaviviku ʻae fonua.
7 I hans dagar blomstre den rättfärdige, och stor frid råde, till dess ingen måne mer finnes.
ʻE tupu pē ʻae kau māʻoniʻoni ʻi hono ngaahi ʻaho; mo e melino lahi ʻaupito ʻi he kei tolonga ʻae māhina.
8 Må han härska från hav till hav och ifrån floden intill jordens ändar.
ʻE pule ʻe ia foki mei he tahi ki he tahi, pea mei he vaitafe ʻo aʻu ki he ngaahi ngataʻanga ʻo māmani.
9 För honom buge sig öknens inbyggare, och hans fiender slicke stoftet.
ʻE punou ʻi hono ʻao ʻakinautolu ʻoku nofo ʻi he toafa; pea ʻe ʻemo ʻae efu ʻe hono ngaahi fili.
10 Konungarna från Tarsis och havsländerna hembäre skänker, konungarna av Saba och Seba bäre fram gåvor.
ʻE ʻomi ʻae ngaahi meʻaʻofa ʻe he ngaahi tuʻi ʻo Tasisi pea mo e ngaahi motu: ʻe ʻatu ʻae ngaahi meʻa foaki ʻe he ngaahi tuʻi ʻo Sipa mo Sepa.
11 Ja, alla konungar falle ned för honom, alla hedningar tjäne honom.
ʻIo, ʻe punou ʻi hono ʻao ʻae ngaahi tuʻi kotoa pē: ʻE tauhi ia ʻe he puleʻanga kotoa pē.
12 Ty han skall rädda den fattige som ropar och den betryckte och den som ingen hjälpare har.
He te ne fakamoʻui ʻae masiva ʻi heʻene tangi; ʻae mamahi foki, mo ia ʻoku ʻikai hano tokoni.
13 Han skall vara mild mot den arme och fattige; de fattigas själar skall han frälsa.
Te ne fakamoʻui ʻae vaivai mo e masiva, ʻo fakamoʻui ʻae laumālie ʻoe kau masiva.
14 Ifrån förtryck och våld skall han förlossa deras själ, och deras blod skall aktas dyrt i hans ögon.
ʻE huhuʻi ʻe ia honau laumālie mei he kākā mo e fakamālohi: pea ʻe mahuʻinga honau toto ʻi hono ʻao.
15 Må han leva; må man föra till honom guld från Saba. Ständigt bedje man för honom, alltid välsigne man honom.
Pea ʻe moʻui pe ia, pea ʻe foaki kiate ia ʻae koula ʻo Sipa: ʻE fai maʻuaipē ʻae lotu koeʻuhi ko ia; pea ʻe fakamālō kiate ia ʻi he ʻaho kotoa pē,
16 Ymnigt växe säden i landet, ända till bergens topp; dess frukt må susa likasom Libanons skog; och folk blomstre upp i städerna såsom örter på marken.
Pea ʻe ʻi ai ʻae falukunga ʻoe uite ʻi he fonua ʻi he tumutumu ʻoe ngaahi moʻunga, ʻe ngaueue hono fua ʻo ia ʻo hangē ko Lepanoni: pea ko kinautolu ʻi he kolo ʻe tupu pe ʻo hangē ko e mohuku ʻoe fonua.
17 Hans namn förblive evinnerligen; så länge solen skiner, fortplante sig hans namn. Och i honom välsigne man sig; alla hedningar prise honom säll.
ʻE tuʻumaʻu hono huafa ʻo taʻengata, ʻe tolonga maʻuaipē hono huafa ʻo hangē ko e laʻā: pea ʻe monūʻia ʻae kakai ʻiate ia: ʻe ui ia ko e monūʻia ʻe he puleʻanga kotoa pē.
18 Lovad vare HERREN Gud, Israels Gud, som allena gör under!
Fakafetaʻi kia Sihova ko e ʻOtua, ko e ʻOtua ʻo ʻIsileli, ʻaia tokotaha pe ʻoku fai ʻae ngaahi meʻa fakaofo.
19 Och lovat vare hans härliga namn evinnerligen, och hela jorden vare full av hans ära! Amen, Amen.
Pea fakafetaʻi maʻuaipē ki hono huafa ongoongolelei ʻo taʻengata: pea tuku ke pito ʻa māmani kotoa pē ʻi hono nāunau; ʻEmeni, mo ʻEmeni.
20 Slut på Davids, Isais sons, böner. Tredje boken
Kuo ngata ʻae ngaahi lotu ʻa Tevita ko e foha ʻo Sese.
