Psaltaren 72

1 Av Salomo. Gud, giv åt konungen dina rätter och din rättfärdighet åt konungasonen.

Anumzamoka fatgoma huno refkoma hu' avu'ava zana kini nera neminka, fatgo kavukva zanka'a kini ne'mofo nemofona amio.

2 Han döme ditt folk med rättfärdighet och dina betryckta med rätt.

Fatgo avu'ava huno vaheka'a refko hunezmanteno, zamunte omne vahera fatgo avu'ava hunezmanteno kegava huzmantesie.

3 Bergen bäre frid åt folket, så ock höjderna, genom rättfärdighet.

Ranra agonaramimo'za knare huno manifru hu nomani'za avre'za vahetera ne-enageno, neone agonaramimo'za fatgo avu'ava zamofona nena raga'a rentegahaze.

4 Han skaffe rätt åt de betryckta i folket, han frälse de fattiga och krosse förtryckaren.

Zamunte omane vahera zamahonekeno, maka zanku'ma upa'ma nehaza vahe'mokizimi mofavreramina zamagu nevazino, vahe'ma ha'ma renezmantaza vahera zamazeri haviza hugahie.

5 Dig frukte man, så länge solen varar, och så länge månen skiner, från släkte till släkte.

Zagema reno nevanigeno ikamo'ma remsa nehanire, fore'ma hu anante anante'ma hu'za vanaza vahe'mo'za korora hunegante'za monora hugante vava hu'za vanaze.

6 Han vare lik regnet som faller på ängen, lik en regnskur som vattnar jorden.

Hagi kini ne'mo'ma vahe'ma kegavama hania avu'ava zamo'a, menima apri'nea apepate'ma ko'ma runteankna nehuno, mopafima atako'ma runteankna hugahie.

7 I hans dagar blomstre den rättfärdige, och stor frid råde, till dess ingen måne mer finnes.

Kini ne'mo'ma kegavama hania kna'afina, Anumzamofoma amage'manentaza vahe'mo'za mani'za zmifina knare hu'za hagegahaze. Ikamo'ma remsama nehanifima maka'zama hanaza zamo'a, knare zanke huno tretre hanie.

8 Må han härska från hav till hav och ifrån floden intill jordens ändar.

Hagi mago hagerinteti'ma vuno mago hagerintema vanigeno, Yufretisi tinteti'ma vuno, mopa atumparegama vuno e'noma haniana, ana kini ne'mo miko vahera kegava hanie.

9 För honom buge sig öknens inbyggare, och hans fiender slicke stoftet.

Hanki hagage kokampima nemaniza vahe'mo'za agrite zmarena emere'za kepri nehanageno, ha' vahe'aramimo'za zamavugosaregati avuga masene'za kugusopa negahaze.

10 Konungarna från Tarsis och havsländerna hembäre skänker, konungarna av Saba och Seba bäre fram gåvor.

Hanki Tasisi kumate kini vahe'mo'zane, hageri amu'nompima nemaniza vahe'mo'zanena takisi zagoa eri'za kini nera eme amigahaze. Ana nehanageno Seba kumate kini ne, Seba'enena ana hu'za musezana eri'za kini nera eme amigahaze.

11 Ja, alla konungar falle ned för honom, alla hedningar tjäne honom.

Maka kini vahe'mo'za agrite kepri hunentesageno, maka kokankoka vahe'mo'za agri eri'za erintegahaze.

12 Ty han skall rädda den fattige som ropar och den betryckte och den som ingen hjälpare har.

Na'ankure zamunte omne vahe'mo'zama krafagema nehanageno'a, agra antahizmino zamagu vazigahie. Vahe'mo'za zamazeri havizama nehazage'zama, vahe'mo'zama zamazama nosaza vahera, agra zamaza hugahie.

13 Han skall vara mild mot den arme och fattige; de fattigas själar skall han frälsa.

Zamunte omne vaheku'ene maka zanku'ma upama nehaza vahekura agra asunku hunezmanteno zamagu' vazi'nige'za ofrigahaze.

14 Ifrån förtryck och våld skall han förlossa deras själ, och deras blod skall aktas dyrt i hans ögon.

Vahe'mo'zama knama zami'za zamazeri haviza nehu'za, ha'ma rezmantaza vahera zamahokeno zamagu vazigahie. Na'ankure agri avurera vahera raza mani'naze.

15 Må han leva; må man föra till honom guld från Saba. Ständigt bedje man för honom, alltid välsigne man honom.

Kini ne'moka zazate manigahane! Seba kumateti golia eri'za kagri eme kamisaze. Maka zupa kagrikura nunamuna hunegante'za, asomu kea hugantesaze.

16 Ymnigt växe säden i landet, ända till bergens topp; dess frukt må susa likasom Libanons skog; och folk blomstre upp i städerna såsom örter på marken.

Ama mopafina witimo'a rama'a nehanigeno, agonafinena witimo'a hageno, marerino umase emase hanie. Lebanoni zafaramimo'ma nehiaza huno zafa ragamo'a knare huno renentenigeno, ran kumapima nemaniza vahe'mofo nomani'zamo'a tra'zama hageno tretre hiankna huno, knare'za huno afovage huno tretre hugahie.

17 Hans namn förblive evinnerligen; så länge solen skiner, fortplante sig hans namn. Och i honom välsigne man sig; alla hedningar prise honom säll.

Hanki kini ne'mofo agimo'a mevava huno nevina, zagemo'ma me'neno'ma remsama huno vania kna'afina kini ne'mofo agia erisga hugahaze. Anumzamo'ma agri'ma asomu'ma hunte'neankna huno maka ama mopafi vahera asomura hunezmantesige'za nege'za ana nera husga huntesaze.

18 Lovad vare HERREN Gud, Israels Gud, som allena gör under!

Ra Anumzana Israeli vahe Anumzamofona agi'a ahentesga hanune. Agrake'za knare huno mareri agatere avu'ava zana erifore nehie.

19 Och lovat vare hans härliga namn evinnerligen, och hela jorden vare full av hans ära! Amen, Amen.

Ra Anumzamofona hihamu masa'ane agi'a ahentesga huvava hanune! Hankavenentake masa'amo'a maka ama mopafina remsa hanie! Tamage! Anazana fore hanie.

20 Slut på Davids, Isais sons, böner. Tredje boken

Jesi nemofo Deviti nunamumo'a amare eme vagare'ne.