Psaltaren 71

1 Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam.

En Ti, Yahvé, me refugio, no me vea nunca confundido.

2 Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet; böj ditt öra till mig och fräls mig.

Líbrame por obra de tu justicia y sácame del peligro; inclina a mí tu oído y sálvame.

3 Var mig en klippa där jag får bo, och dit jag alltid kan fly, du som beskär mig frälsning. Ty du är mitt bergfäste och min borg.

Sé para mí la roca que me acoja, el baluarte seguro en que me salves, porque mi roca y mi alcázar eres Tú.

4 Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.

Líbrame, Dios mío, de las manos del inicuo, de las garras del impío y del opresor,

5 Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom.

porque Tú, Señor, eres mi esperanza; Tú, Yahvé, el objeto de mi confianza desde mi niñez.

6 Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet, ja, du har förlöst mig ur min moders liv; dig gäller ständigt mitt lov.

En Ti he descansado desde el seno materno, desde el vientre de mi madre Tú eres mi protector; mi esperanza ha estado siempre en Ti.

7 Jag har blivit såsom ett vidunder för många; men du är min starka tillflykt.

A muchos he aparecido como un portento, porque Tú eras mi poderoso auxiliador.

8 Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära.

Llénese mi boca de tus alabanzas y de tu gloria todo el día.

9 Förkasta mig icke i min ålderdoms tid, övergiv mig ej, när min kraft försvinner.

No me deseches en el tiempo de la vejez; cuando me falten las fuerzas no me desampares;

10 Ty mina fiender säga så om mig, och de som vakta på min själ rådslå så med varandra:

pues ya hablan de mí mis enemigos, y espiándome se conciertan a una,

11 "Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som räddar."

y dicen: “Dios lo ha abandonado; perseguidle y prendedle, pues no hay quien lo libre.”

12 Gud, var icke långt ifrån mig; min Gud, skynda till min hjälp.

Oh Dios, no quieras alejarte de mí; Dios mío, apresúrate a socorrerme.

13 Må de komma på skam och förgås, som stå emot min själ; må de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd.

Sean confundidos y aniquilados los que atentan contra mi vida; cúbranse de afrenta y rubor los que buscan mi daño.

14 Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov.

Mas yo siempre esperaré, y te añadiré alabanzas cada día.

15 Min mun skall förtälja din rättfärdighet, hela dagen din frälsning, ty jag känner intet mått därpå.

Mi boca anunciará, sin cesar, tu justicia y tus favores, bien que no conozco su medida.

16 Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar; jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast.

Entraré a hablar de las gestas divinas; de Ti solo, oh Yahvé, proclamaré la justicia.

17 Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom; och intill nu förkunnar jag dina under.

Desde mi mocedad me has enseñado Tú, oh Dios, y hasta el presente voy predicando tus maravillas.

18 Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma.

En mi vejez y decrepitud no quieras tampoco desampararme, Dios mío, hasta que manifieste tu brazo a esta generación, tu poder a todas las venideras,

19 Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud. Du som har gjort så stora ting, o Gud, vem är dig lik?

y tu justicia, oh Dios, que toca los cielos. En tan grandes cosas como hiciste, Dios ¿quién es como Tú?

20 Du som har låtit oss pröva så mycken nöd och olycka, du skall åter göra oss levande och föra oss upp igen du jordens djup.

Con muchas y acerbas tribulaciones me probaste, mas volviste a darme la vida, y de nuevo me sacarás de los abismos de la tierra.

21 Ja, låt mig växa till alltmer; och trösta mig igen.

Multiplicarás tu magnificencia y continuarás consolándome.

22 Så vill ock jag tacka dig med psaltarspel för din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.

Y yo, Dios mío, alabaré con salmos tu fidelidad; te cantaré con la cítara, oh Santo de Israel.

23 Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat.

Y cuando te cante, de gozo temblarán mis labios, y mi alma que Tú redimiste.

24 Och min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet; ty de som sökte min ofärd hava kommit på skam och måst blygas.

Mi lengua hablará todo el día de tu justicia, porque han quedado confundidos y avergonzados cuantos buscaban mi mal.