Psaltaren 71

1 Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam.

Em ti, SENHOR, confio; nunca me deixes ser envergonhado.

2 Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet; böj ditt öra till mig och fräls mig.

Resgata-me e livra-me por tua justiça; inclina a mim teus ouvidos, e salva-me.

3 Var mig en klippa där jag får bo, och dit jag alltid kan fly, du som beskär mig frälsning. Ty du är mitt bergfäste och min borg.

Sê tu minha rocha [e minha] habitação, para continuamente eu me abrigar nela; tu tens ordenado que eu seja salvo, porque tu [és] minha rocha forte e minha fortaleza.

4 Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.

Meu Deus, livra-me da dominação do perverso, das mãos do injusto e cruel;

5 Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom.

Pois tu és minha esperança, ó Senhor DEUS; [tu és] minha confiança desde minha juventude.

6 Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet, ja, du har förlöst mig ur min moders liv; dig gäller ständigt mitt lov.

Tenho me apoiado em ti desde o ventre de minha mãe; das entranhas dela me tiraste; eu louvo continuamente a ti.

7 Jag har blivit såsom ett vidunder för många; men du är min starka tillflykt.

Para muitos fui como prodígio, porém tu és meu forte refúgio.

8 Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära.

Minha boca seja cheia de louvores a ti por tua glória o dia todo.

9 Förkasta mig icke i min ålderdoms tid, övergiv mig ej, när min kraft försvinner.

Não me rejeites no tempo da velhice; não me desampares quando minha força se acabar;

10 Ty mina fiender säga så om mig, och de som vakta på min själ rådslå så med varandra:

Porque meus inimigos falam contra mim, e os que espiam minha alma tomam conselhos juntos uns com os outros;

11 "Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som räddar."

Dizendo: Deus o desamparou; persegui, e o tomai, pois já não há quem o livre.

12 Gud, var icke långt ifrån mig; min Gud, skynda till min hjälp.

Deus, não fiques longe de mim; Deus meu, apressa-te para me socorrer.

13 Må de komma på skam och förgås, som stå emot min själ; må de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd.

Sejam envergonhados e pereçam os adversários de minha alma; cubram-se de humilhação e confusão aqueles que procuram [fazer] mal a mim.

14 Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov.

Porém eu continuamente manterei a esperança, e darei todo o louvor a ti ainda mais.

15 Min mun skall förtälja din rättfärdighet, hela dagen din frälsning, ty jag känner intet mått därpå.

Minha boca contará tua justiça, [e] tua salvação o dia todo, ainda que eu não saiba sua medida.

16 Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar; jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast.

Irei adiante pelos poderes do Senhor DEUS; anunciarei tua justiça, que é somente tua.

17 Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom; och intill nu förkunnar jag dina under.

Deus, tu tens me ensinado desde minha juventude; e até agora conto tuas maravilhas.

18 Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma.

E agora, que estou velho e de cabelos grisalhos, não me desampares, Deus; enquanto eu não tiver anunciado a força de teu braço a [esta] geração, e teu poder a todos que vierem.

19 Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud. Du som har gjort så stora ting, o Gud, vem är dig lik?

E tua justiça, Senhor, [alcança] as alturas; porque tu tens feito grandes coisas. Quem é como tu, ó Deus?

20 Du som har låtit oss pröva så mycken nöd och olycka, du skall åter göra oss levande och föra oss upp igen du jordens djup.

Tu, que me fizeste ver muitos males e aflições, voltarás a me dar vida; e voltarás a me tirar dos abismos da terra.

21 Ja, låt mig växa till alltmer; och trösta mig igen.

Tu aumentarás minha honra e voltarás para me consolar.

22 Så vill ock jag tacka dig med psaltarspel för din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.

Eu também te louvarei com instrumento de cordas pela tua fidelidade, ó meu Deus; cantarei a ti com harpa, ó Santo de Israel.

23 Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat.

Meus lábios terão muita alegria, porque cantarei a ti; e também [se alegrará] a minha alma, que tu tens resgatado.

24 Och min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet; ty de som sökte min ofärd hava kommit på skam och måst blygas.

Minha língua também falará de tua justiça o dia todo, pois já estão envergonhados e humilhados aqueles que procuram me [fazer] mal.