Psaltaren 71
1 Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam.
David psalmus filiorum Ionadab et priorum captivorum in te Domine speravi non confundar in aeternum
2 Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet; böj ditt öra till mig och fräls mig.
in iustitia tua libera me et eripe me inclina ad me aurem tuam et salva me
3 Var mig en klippa där jag får bo, och dit jag alltid kan fly, du som beskär mig frälsning. Ty du är mitt bergfäste och min borg.
esto mihi in Deum protectorem et in locum munitum ut salvum me facias quoniam firmamentum meum et refugium meum es tu
4 Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.
Deus meus eripe me de manu peccatoris de manu contra legem agentis et iniqui
5 Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom.
quoniam tu es patientia mea Domine Domine spes mea a iuventute mea
6 Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet, ja, du har förlöst mig ur min moders liv; dig gäller ständigt mitt lov.
in te confirmatus sum ex utero de ventre matris meae tu es protector meus in te cantatio mea semper
7 Jag har blivit såsom ett vidunder för många; men du är min starka tillflykt.
tamquam prodigium factus sum multis et tu adiutor fortis
8 Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära.
repleatur os meum laude ut cantem gloriam tuam tota die magnitudinem tuam
9 Förkasta mig icke i min ålderdoms tid, övergiv mig ej, när min kraft försvinner.
non proicias me in tempore senectutis cum deficiet virtus mea ne derelinquas me
10 Ty mina fiender säga så om mig, och de som vakta på min själ rådslå så med varandra:
quia dixerunt inimici mei mihi et qui custodiebant animam meam consilium fecerunt in unum
11 "Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som räddar."
dicentes Deus dereliquit eum persequimini et conprehendite eum quia non est qui eripiat
12 Gud, var icke långt ifrån mig; min Gud, skynda till min hjälp.
Deus ne elongeris a me Deus meus in adiutorium meum respice
13 Må de komma på skam och förgås, som stå emot min själ; må de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd.
confundantur et deficiant detrahentes animae meae operiantur confusione et pudore qui quaerunt mala mihi
14 Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov.
ego autem semper sperabo et adiciam super omnem laudem tuam
15 Min mun skall förtälja din rättfärdighet, hela dagen din frälsning, ty jag känner intet mått därpå.
os meum adnuntiabit iustitiam tuam tota die salutem tuam quoniam non cognovi litteraturam
16 Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar; jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast.
introibo in potentiam Domini Domine memorabor iustitiae tuae solius
17 Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom; och intill nu förkunnar jag dina under.
Deus docuisti me ex iuventute mea et usque nunc pronuntiabo mirabilia tua
18 Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma.
et usque in senectam et senium Deus ne derelinquas me donec adnuntiem brachium tuum generationi omni quae ventura est potentiam tuam
19 Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud. Du som har gjort så stora ting, o Gud, vem är dig lik?
et iustitiam tuam Deus usque in altissima quae fecisti magnalia Deus quis similis tibi
20 Du som har låtit oss pröva så mycken nöd och olycka, du skall åter göra oss levande och föra oss upp igen du jordens djup.
quantas ostendisti mihi tribulationes multas et malas et conversus vivificasti me et de abyssis terrae iterum reduxisti me
21 Ja, låt mig växa till alltmer; och trösta mig igen.
multiplicasti magnificentiam tuam et conversus consolatus es me
22 Så vill ock jag tacka dig med psaltarspel för din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.
nam et ego confitebor tibi in vasis psalmi veritatem tuam Deus psallam tibi in cithara Sanctus Israhel
23 Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat.
exultabunt labia mea cum cantavero tibi et anima mea quam redemisti
24 Och min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet; ty de som sökte min ofärd hava kommit på skam och måst blygas.
sed et lingua mea tota die meditabitur iustitiam tuam cum confusi et reveriti fuerint qui quaerunt mala mihi
