Psaltaren 71

1 Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam.

In Thee, O Jehovah, I have trusted, Let me not be ashamed to the age.

2 Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet; böj ditt öra till mig och fräls mig.

In Thy righteousness Thou dost deliver me, And dost cause me to escape, Incline unto me Thine ear, and save me.

3 Var mig en klippa där jag får bo, och dit jag alltid kan fly, du som beskär mig frälsning. Ty du är mitt bergfäste och min borg.

Be to me for a rock — a habitation, To go in continually, Thou hast given command to save me, For my rock and my bulwark [art] Thou.

4 Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.

O my God, cause me to escape From the hand of the wicked, From the hand of the perverse and violent.

5 Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom.

For Thou [art] my hope, O Lord Jehovah, My trust from my youth.

6 Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet, ja, du har förlöst mig ur min moders liv; dig gäller ständigt mitt lov.

By Thee I have been supported from the womb, From my mother's bowels Thou dost cut me out, In Thee [is] my praise continually.

7 Jag har blivit såsom ett vidunder för många; men du är min starka tillflykt.

As a wonder I have been to many, And Thou [art] my strong refuge.

8 Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära.

Filled is my mouth [with] Thy praise, All the day [with] Thy beauty.

9 Förkasta mig icke i min ålderdoms tid, övergiv mig ej, när min kraft försvinner.

Cast me not off at the time of old age, According to the consumption of my power forsake me not.

10 Ty mina fiender säga så om mig, och de som vakta på min själ rådslå så med varandra:

For mine enemies have spoken against me, And those watching my soul have taken counsel together,

11 "Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som räddar."

Saying, 'God hath forsaken him, Pursue and catch him, for there is no deliverer.'

12 Gud, var icke långt ifrån mig; min Gud, skynda till min hjälp.

O God, be not far from me, O my God, for my help make haste.

13 Må de komma på skam och förgås, som stå emot min själ; må de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd.

They are ashamed, they are consumed, Who are opposing my soul, They are covered [with] reproach and blushing, Who are seeking my evil,

14 Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov.

And I continually do wait with hope, And have added unto all Thy praise.

15 Min mun skall förtälja din rättfärdighet, hela dagen din frälsning, ty jag känner intet mått därpå.

My mouth recounteth Thy righteousness, All the day Thy salvation, For I have not known the numbers.

16 Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar; jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast.

I come in the might of the Lord Jehovah, I mention Thy righteousness — Thine only.

17 Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom; och intill nu förkunnar jag dina under.

God, Thou hast taught me from my youth, And hitherto I declare Thy wonders.

18 Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma.

And also unto old age and grey hairs, O God, forsake me not, Till I declare Thy strength to a generation, To every one that cometh Thy might.

19 Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud. Du som har gjort så stora ting, o Gud, vem är dig lik?

And Thy righteousness, O God, [is] unto the heights, Because Thou hast done great things, O God, who [is] like Thee?

20 Du som har låtit oss pröva så mycken nöd och olycka, du skall åter göra oss levande och föra oss upp igen du jordens djup.

Because Thou hast showed me many and sad distresses, Thou turnest back — Thou revivest me, And from the depths of the earth, Thou turnest back — Thou bringest me up.

21 Ja, låt mig växa till alltmer; och trösta mig igen.

Thou dost increase my greatness, And Thou surroundest — Thou comfortest me,

22 Så vill ock jag tacka dig med psaltarspel för din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.

I also thank Thee with a vessel of psaltery, Thy truth, O my God, I sing to Thee with a harp, O Holy One of Israel,

23 Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat.

My lips cry aloud when I sing praise to Thee, And my soul that Thou hast redeemed,

24 Och min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet; ty de som sökte min ofärd hava kommit på skam och måst blygas.

My tongue also all the day uttereth Thy righteousness, Because ashamed — because confounded, Have been those seeking my evil!