Psaltaren 71

1 Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam.

A psalm for David. Of the sons of Jonadab, and the former captives. In thee, O Lord, I have hoped, let me never be put to confusion:

2 Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet; böj ditt öra till mig och fräls mig.

Deliver me in thy justice, and rescue me. Incline thy ear unto me, and save me.

3 Var mig en klippa där jag får bo, och dit jag alltid kan fly, du som beskär mig frälsning. Ty du är mitt bergfäste och min borg.

Be thou unto me a God, a protector, and a place of strength: that thou mayst make me safe. For thou art my firmament and my refuge.

4 Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.

Deliver me, O my God, out of the hand of the sinner, and out of the hand of the transgressor of the law and of the unjust.

5 Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom.

For thou art my patience, O Lord: my hope, O Lord, from my youth;

6 Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet, ja, du har förlöst mig ur min moders liv; dig gäller ständigt mitt lov.

By thee have I been confirmed from the womb: from my mother’s womb thou art my protector. Of thee shall I continually sing:

7 Jag har blivit såsom ett vidunder för många; men du är min starka tillflykt.

I run become unto many as a wonder, but thou art a strong helper.

8 Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära.

Let my mouth be filled with praise, that I may sing thy glory; thy greatness all the day long.

9 Förkasta mig icke i min ålderdoms tid, övergiv mig ej, när min kraft försvinner.

Cast me not off in the time of old age: when my strength shall fail, do not thou forsake me.

10 Ty mina fiender säga så om mig, och de som vakta på min själ rådslå så med varandra:

For my enemies have spoken against me; and they that watched my soul have consulted together,

11 "Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som räddar."

Saying: God hath forsaken him: pursue and take him, for there is none to deliver him.

12 Gud, var icke långt ifrån mig; min Gud, skynda till min hjälp.

O God, be not thou far from me: O my God, make haste to my help.

13 Må de komma på skam och förgås, som stå emot min själ; må de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd.

Let them be confounded and come to nothing that detract my soul; let them be covered with confusion and shame that seek my hurt.

14 Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov.

But I will always hope; and will add to all thy praise.

15 Min mun skall förtälja din rättfärdighet, hela dagen din frälsning, ty jag känner intet mått därpå.

My mouth shall shew forth thy justice; thy salvation all the day long. Because I have not known learning,

16 Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar; jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast.

I will enter into the powers of the Lord: O Lord, I will be mindful of thy justice alone.

17 Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom; och intill nu förkunnar jag dina under.

Thou hast taught me, O God, from my youth: and till now I will declare thy wonderful works.

18 Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma.

And unto old age and grey hairs: O God, forsake me not, Until I shew forth thy arm to all the generation that is to come: Thy power,

19 Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud. Du som har gjort så stora ting, o Gud, vem är dig lik?

And thy justice, O God, even to the highest great things thou hast done: O God, who is like to thee?

20 Du som har låtit oss pröva så mycken nöd och olycka, du skall åter göra oss levande och föra oss upp igen du jordens djup.

How great troubles hast thou shewn me, many and grievous: and turning thou hast brought me to life, and hast brought me back again from the depths of the earth:

21 Ja, låt mig växa till alltmer; och trösta mig igen.

Thou hast multiplied thy magnificence; and turning to me thou hast comforted me.

22 Så vill ock jag tacka dig med psaltarspel för din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.

For I will also confess to thee thy truth with the instruments of psaltery: O God, I will sing to thee with the harp, thou holy one of Israel.

23 Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat.

My lips shall greatly rejoice, when I shall sing to thee; and my soul which thou hast redeemed.

24 Och min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet; ty de som sökte min ofärd hava kommit på skam och måst blygas.

Yea and my tongue shall meditate on thy justice all the day; when they shall be confounded and put to shame that seek evils to me.