< Psaltaren 70 >

1 För sångmästaren; av David, till åminnelse. Gud, kom till min räddning; HERRE, skynda till min hjälp.
In finem, Psalmus David, In rememorationem, quod salvum fecerit eum Dominus. Deus in adiutorium meum intende: Domine ad adiuvandum me festina.
2 Må de komma på skam och varda utskämda, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och blygas, som önska min ofärd.
Confundantur, et revereantur, qui quærunt animam meam:
3 Må de vända tillbaka i sin skam, som säga: "Rätt så, rätt så!"
Avertantur retrorsum, et erubescant, qui volunt mihi mala: Avertantur statim erubescentes, qui dicunt mihi: Euge, euge.
4 Men alla de som söka dig må fröjdas och vara glada i dig; och de som åstunda din frälsning säge alltid: "Lovad vare Gud!"
Exultent et lætentur in te omnes qui quærunt te, et dicant semper: Magnificetur Dominus: qui diligunt salutare tuum.
5 Jag är betryckt och fattig; Gud, skynda till mig. Min hjälp och min befriare är du; HERRE, dröj icke.
Ego vero egenus, et pauper sum: Deus adiuva me. Adiutor meus, et liberator meus es tu: Domine ne moreris.

< Psaltaren 70 >