Psaltaren 7
1 En sång av David, som han sjöng till HERREN för benjaminiten Kus' ords skull. HERRE, min Gud, till dig tager jag min tillflykt; fräls mig från alla mina förföljare och rädda mig,
Ko e Sikaiona ʻa Tevita, ʻaia naʻa ne hiva ʻaki kia Sihova, ko e meʻa ʻi he ngaahi lea ʻa Kusi mei he faʻahinga ʻo Penisimani. ʻE Sihova ko hoku ʻOtua, ʻoku ou falala pe kiate koe: ke ke fakamoʻui au meiate kinautolu kotoa pē ʻoku fakatangaʻi au, mo ke fakahaofi au.
2 så att de icke, såsom lejon, sönderslita min själ och rycka bort henne utan räddning.
Telia naʻa ne haehae hoku laumālie ʻo hangē ko e laione, ʻo haehae ia ke fakaikiiki, ʻoka ʻikai ha fakahaofi.
3 HERRE, min Gud, har jag gjort sådant, och är orätt i mina händer,
ʻE Sihova ko hoku ʻOtua, kapau naʻaku fai eni; kapau ʻoku ai ha angahala ʻi hoku nima;
4 har jag med ont vedergällt ned som höll frid med mig eller plundrat den som var min ovän utan sak,
Kapau ne u totongi kovi kiate ia naʻe nofo ʻi he melino mo au; ʻio, naʻaku fakamoʻui ia ʻaia kuo hoko ko hoku fili taʻehanoʻuhinga:
5 så förfölje fienden min själ och tage henne fatt och trampe mitt liv till jorden och lägge min ära i stoftet. (Sela)
Tuku ke tuli hoku laumālie ʻe he fili, pea maʻu ia; ʻio, tuku ke ne molomoloki hifo ʻeku moʻui ʻi he kelekele, pea fakatokoto hoku ongoongolelei ʻi he efu. (Sila)
6 Stå upp, HERRE, i din vrede, res dig mot mina ovänners raseri och vakna upp till min hjälp, du som har påbjudit dom.
Tuʻu hake, ʻE Sihova, ʻi ho houhau, ke ke hiki hake koe, ko e meʻa ʻi he lili ʻo hoku ngaahi fili: pea ke ʻā hake koeʻuhi ko au ki he fakamaau ʻaia naʻa ke fekau.
7 Må folkens församling omgiva dig, och må du över den vända åter till höjden.
Pehē ʻe kāpui koe ʻe he fakataha ʻoe kakai: ko ia ko e meʻa ʻiate kinautolu ke ke hāʻele hake ki ʻolunga.
8 HERREN håller dom över folken; skaffa mig rätt, HERRE, efter min rättfärdighet och ostrafflighet.
ʻE fakamaau ʻe Sihova ʻae kakai: ke ke fakamaau au, ʻE Sihova, ʻo fakatatau ki heʻeku māʻoniʻoni, pea hangē ko ʻeku angatonu ʻoku ʻiate au.
9 Låt de ogudaktigas ondska få en ände, men håll den rättfärdige vid makt; ty du, som prövar hjärtan och njurar, är en rättfärdig Gud.
Tuku ke ngata ʻae kovi ʻoe angakovi, ka ke fakatuʻumaʻu ʻae angatonu: he ʻoku ʻahiʻahiʻi ʻe he ʻOtua māʻoniʻoni ʻae ngaahi loto mo e ngaahi konga loto.
10 Min sköld är i Guds hand; han frälsar de rättsinniga.
ʻOku ʻi he ʻOtua ʻa hoku fakaū, ʻaia ʻoku ne fakamoʻui ʻae kakai angatonu ʻi loto.
11 Gud är en rättfärdig domare och en Gud som dagligen vredgas.
ʻOku fakamaau ʻe he ʻOtua ʻae māʻoniʻoni, pea ʻoku houhau ʻae ʻOtua ki he angakovi ʻi he ʻaho kotoa pē.
12 Om någon icke vill omvända sig, så vässer han sitt svärd, sin båge spänner han och gör den redo;
Kapau ʻe ʻikai te ne tafoki, te ne fakamata ʻa ʻene heletā; kuo ne teteke ʻene kaufana, ʻo teuteu ia.
13 och han riktar mot honom dödande skott, sina pilar gör han brinnande.
Kuo ne teuteu foki kiate ia ʻae ngaahi meʻa fakapō; ʻoku ne tuʻutuʻuni ʻene ngaahi ngahau ki he kau fakatanga.
14 Se, denne är i födsloarbete med fördärv, han går havande med olycka, men han föder ett intet.
Vakai, ʻoku langā ia ʻi he angakovi, pea kuo ne tuʻituʻia ʻae angapauʻu, pea fanauʻi ʻe ia ʻae kākā.
15 Han gräver en grop och gör den djup, men han faller själv i den grav som han gräver.
Naʻa ne ngaohi ʻae luo, ʻo keli ia, pea kuo tō ia ki he luo naʻa ne ngaohi.
16 Den olycka han tänkte vålla vänder tillbaka på hans huvud, och över hans hjässa kommer hans ondska.
ʻE foki ki hono ʻulu ʻoʻona ʻa ʻene angapauʻu, pea ʻe tō hifo ki hono tumuʻaki ʻoʻona ʻa ʻene ngāue fakamālohi.
17 Jag vill tacka HERREN efter hans rättfärdighet och lovsjunga HERRENS, den Högstes, namn.
Te u fakafetaʻi kia Sihova ʻo fakatatau ki heʻene māʻoniʻoni: pea te u hiva ʻaki ʻae fakafetaʻi ki he huafa ʻo Sihova ʻoku māʻolunga taha pe.
