Psaltaren 7
1 En sång av David, som han sjöng till HERREN för benjaminiten Kus' ords skull. HERRE, min Gud, till dig tager jag min tillflykt; fräls mig från alla mina förföljare och rädda mig,
Dāvida dziesma, ko viņš Tam Kungam dziedāja, par Benjaminieti Kušu. Kungs, mans Dievs, uz Tevi es paļaujos, atpestī mani no visiem maniem vajātājiem un izglābi mani,
2 så att de icke, såsom lejon, sönderslita min själ och rycka bort henne utan räddning.
Ka tas manu dvēseli nelaupa kā lauva, to saplosīdams, tādēļ ka glābēja nav.
3 HERRE, min Gud, har jag gjort sådant, och är orätt i mina händer,
Kungs, mans Dievs, ja to esmu darījis, ja netaisnība ir manās rokās,
4 har jag med ont vedergällt ned som höll frid med mig eller plundrat den som var min ovän utan sak,
Ja esmu ļaunu maksājis tam, kas mierīgi ar mani dzīvoja, vai aplaupījis to, kas mani bez vainas apbēdināja,
5 så förfölje fienden min själ och tage henne fatt och trampe mitt liv till jorden och lägge min ära i stoftet. (Sela)
Tad lai ienaidnieks manu dvēseli vajā un panāk, lai samin manu dzīvību pie zemes un noliek manu godu pīšļos. (Sela)
6 Stå upp, HERRE, i din vrede, res dig mot mina ovänners raseri och vakna upp till min hjälp, du som har påbjudit dom.
Celies, ak Kungs, Savā dusmībā, stājies pretī manu spaidītāju bardzībai, uzmosties manis labad; Tu tiesu turēsi.
7 Må folkens församling omgiva dig, och må du över den vända åter till höjden.
Tautu pulks lai metās ap Tevi, bet Tu pār to atkal pacelies augstībā.
8 HERREN håller dom över folken; skaffa mig rätt, HERRE, efter min rättfärdighet och ostrafflighet.
Tas Kungs nesīs tiesu tām tautām; tiesā mani, Kungs, pēc manas taisnības un manas bezvainības.
9 Låt de ogudaktigas ondska få en ände, men håll den rättfärdige vid makt; ty du, som prövar hjärtan och njurar, är en rättfärdig Gud.
Lai jel beidzās bezdievīgo niknums, bet stiprini to taisno, jo Tu pārbaudi sirdis un īkstis, ak taisnais Dievs!
10 Min sköld är i Guds hand; han frälsar de rättsinniga.
Manas priekšturamās bruņas ir Dieva rokā, Viņš palīdz tiem sirds taisniem.
11 Gud är en rättfärdig domare och en Gud som dagligen vredgas.
Dievs ir taisns soģis un tāds Dievs, kas ikdienas biedina.
12 Om någon icke vill omvända sig, så vässer han sitt svärd, sin båge spänner han och gör den redo;
Ja kas negrib atgriezties, tad viņš savu zobenu trinis, savu stopu uzvilcis un sataisījis,
13 och han riktar mot honom dödande skott, sina pilar gör han brinnande.
Un priekš tā nāvīgus ieročus salicis, savas bultas darījis degošas.
14 Se, denne är i födsloarbete med fördärv, han går havande med olycka, men han föder ett intet.
Redzi, kāds ieņem netaisnību un nesās ar nelaimi, bet dzemdē nieku.
15 Han gräver en grop och gör den djup, men han faller själv i den grav som han gräver.
Tas bedri racis un izmetis, bet iekritis tai bedrē, ko taisījis.
16 Den olycka han tänkte vålla vänder tillbaka på hans huvud, och över hans hjässa kommer hans ondska.
Viņa ļaunums atgriezīsies uz viņa galvu, un viņa varas darbs nometīsies uz viņa galvas virsu.
17 Jag vill tacka HERREN efter hans rättfärdighet och lovsjunga HERRENS, den Högstes, namn.
Es slavēšu To Kungu Viņa taisnības dēļ, un dziedāšu Tā Kunga, tā Visaugstākā, Vārdam.
