Psaltaren 7
1 En sång av David, som han sjöng till HERREN för benjaminiten Kus' ords skull. HERRE, min Gud, till dig tager jag min tillflykt; fräls mig från alla mina förföljare och rädda mig,
En Sjiggajon af David, som han sang for HERREN i anledning af Benjaminiten Kusj's Ord.
2 så att de icke, såsom lejon, sönderslita min själ och rycka bort henne utan räddning.
HERRE min Gud, jeg lider paa dig, frels mig og fri mig fra hver min Forfølger,
3 HERRE, min Gud, har jag gjort sådant, och är orätt i mina händer,
at han ej som en Løve skal rive mig sønder, bortrive, uden at nogen befrier.
4 har jag med ont vedergällt ned som höll frid med mig eller plundrat den som var min ovän utan sak,
HERRE min Gud, har jeg handlet saa, er der Uret i mine Hænder,
5 så förfölje fienden min själ och tage henne fatt och trampe mitt liv till jorden och lägge min ära i stoftet. (Sela)
har jeg voldet dem ondt, der holdt Fred med mig, uden Aarsag gjort mine Fjender Men,
6 Stå upp, HERRE, i din vrede, res dig mot mina ovänners raseri och vakna upp till min hjälp, du som har påbjudit dom.
saa forfølge og indhente Fjenden min Sjæl, han træde mit Liv til Jorden og kaste min Ære i Støvet. (Sela)
7 Må folkens församling omgiva dig, och må du över den vända åter till höjden.
HERRE, staa op i din Vrede, rejs dig imod mine Fjenders Fnysen, vaagn op, min Gud, du sætte Retten!
8 HERREN håller dom över folken; skaffa mig rätt, HERRE, efter min rättfärdighet och ostrafflighet.
Lad Folkeflokken samles om dig, tag Sæde over den hist i det høje!
9 Låt de ogudaktigas ondska få en ände, men håll den rättfärdige vid makt; ty du, som prövar hjärtan och njurar, är en rättfärdig Gud.
HERREN dømmer Folkeslag. Mig dømme du, HERRE, efter min Retfærd og Uskyld!
10 Min sköld är i Guds hand; han frälsar de rättsinniga.
Paa gudløses Ondskab gøre du Ende, støt den retfærdige, du, som prøver Hjerter og Nyrer, retfærdige Gud.
11 Gud är en rättfärdig domare och en Gud som dagligen vredgas.
Mit Skjold er hos Gud, han frelser de oprigtige af Hjertet;
12 Om någon icke vill omvända sig, så vässer han sitt svärd, sin båge spänner han och gör den redo;
retfærdig som Dommer er Gud, en Gud, der hver Dag vredes.
13 och han riktar mot honom dödande skott, sina pilar gör han brinnande.
Visselig hvæsser han atter sit Sværd, han spænder sin Bue og sigter;
14 Se, denne är i födsloarbete med fördärv, han går havande med olycka, men han föder ett intet.
men mod sig selv har han rettet de dræbende Vaaben, gjort sine Pile til brændende Pile.
15 Han gräver en grop och gör den djup, men han faller själv i den grav som han gräver.
Se, han undfanger Tomhed, svanger med Ulykke føder han Blændværk;
16 Den olycka han tänkte vålla vänder tillbaka på hans huvud, och över hans hjässa kommer hans ondska.
han grov en Grube, han huled den ud, men faldt i den Grav, han gjorde.
17 Jag vill tacka HERREN efter hans rättfärdighet och lovsjunga HERRENS, den Högstes, namn.
Ulykken falder ned paa hans Hoved, hans Uret rammer hans egen Isse. Jeg vil takke HERREN for hans Retfærd, lovsynge HERREN den Højestes Navn.
