Psaltaren 69

1 För sångmästaren, efter "Liljor"; av David. Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.

Al Músico principal: sobre Sosannim: Salmo de David. SÁLVAME, oh Dios, porque las aguas han entrado hasta el alma.

2 Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.

Estoy hundido en cieno profundo, donde no hay pie: he venido á abismos de aguas, y la corriente me ha anegado.

3 Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.

Cansado estoy de llamar; mi garganta se ha enronquecido; han desfallecido mis ojos esperando á mi Dios.

4 Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.

Hanse aumentado más que los cabellos de mi cabeza los que me aborrecen sin causa; hanse fortalecido mis enemigos, los que me destruyen sin por qué: he venido pues á pagar lo que no he tomado.

5 Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.

Dios, tú sabes mi locura; y mis delitos no te son ocultos.

6 Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.

No sean avergonzados por mi causa los que te esperan, oh Señor Jehová de los ejércitos; no sean confusos por mí los que te buscan, oh Dios de Israel.

7 Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;

Porque por amor de ti he sufrido afrenta; confusión ha cubierto mi rostro.

8 främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.

He sido extrañado de mis hermanos, y extraño á los hijos de mi madre.

9 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.

Porque me consumió el celo de tu casa; y los denuestos de los que te vituperaban, cayeron sobre mí.

10 Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.

Y lloré [afligiendo] con ayuno mi alma; y esto me ha sido por afrenta.

11 Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.

Puse además saco por mi vestido; y vine á serles por proverbio.

12 Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.

Hablaban contra mí los que se sentaban á la puerta, y [me zaherían] en las canciones de los bebedores de sidra.

13 Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.

Empero yo [enderezaba] mi oración á ti, oh Jehová, al tiempo de [tu] buena voluntad: oh Dios, por la multitud de tu misericordia, por la verdad de tu salud, óyeme.

14 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.

Sácame del lodo, y no sea yo sumergido: sea yo libertado de los que me aborrecen, y del profundo de las aguas.

15 Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.

No me anegue el ímpetu de las aguas, ni me suerba la hondura, ni el pozo cierre sobre mí su boca.

16 Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.

Oyeme, Jehová, porque apacible es tu misericordia; mírame conforme á la multitud de tus miseraciones.

17 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.

Y no escondas tu rostro de tu siervo; porque estoy angustiado; apresúrate, óyeme.

18 Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.

Acércate á mi alma, redímela: líbrame á causa de mis enemigos.

19 Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.

Tú sabes mi afrenta, y mi confusión, y mi oprobio: delante de ti están todos mis enemigos.

20 Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.

La afrenta ha quebrantado mi corazón, y estoy acongojado: y esperé quien se compadeciese de [mí], y no lo hubo: y consoladores, y ninguno hallé.

21 De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.

Pusiéronme además hiel por comida, y en mi sed me dieron á beber vinagre.

22 Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;

Sea su mesa delante de ellos por lazo, y [lo que es] para bien por tropiezo.

23 må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.

Sean oscurecidos sus ojos para ver, y haz siempre titubear sus lomos.

24 Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.

Derrama sobre ellos tu ira, y el furor de tu enojo los alcance.

25 Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,

Sea su palacio asolado: en sus tiendas no haya morador.

26 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.

Porque persiguieron al que tú heriste; y cuentan del dolor de los que tú llagaste.

27 Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.

Pon maldad sobre su maldad, y no entren en tu justicia.

28 Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.

Sean raídos del libro de los vivientes, y no sean escritos con los justos.

29 Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.

Y yo afligido y dolorido, tu salud, oh Dios, me defenderá.

30 Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.

Alabaré yo el nombre de Dios con cántico, ensalzarélo con alabanza.

31 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.

Y agradará á Jehová más que [sacrificio] de buey, ó becerro que echa cuernos y uñas.

32 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.

Veránlo los humildes, y se gozarán; buscad á Dios, y vivirá vuestro corazón.

33 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.

Porque Jehová oye á los menesterosos, y no menosprecia á sus prisioneros.

34 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.

Alábenlo los cielos y la tierra, los mares, y todo lo que se mueve en ellos.

35 Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.

Porque Dios guardará á Sión, y reedificará las ciudades de Judá; y habitarán allí, y la poseerán.

36 Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.

Y la simiente de sus siervos la heredará, y los que aman su nombre habitarán en ella.