Psaltaren 69

1 För sångmästaren, efter "Liljor"; av David. Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.

Reši me, oh Bog, kajti vode vstopajo v mojo dušo.

2 Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.

Tonem v globoko blato, kjer ni stojišča. Prišel sem v globoke vode, kjer me preplavljajo poplave.

3 Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.

Naveličan sem svojega joka, moje grlo je suho, moje oči pešajo, ko čakam na svojega Boga.

4 Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.

Tistih, ki me sovražijo brez razloga, je več kakor las moje glave. Tisti, ki me hočejo uničiti, so moji krivični sovražniki, mogočni so. Potem sem povrnil to, česar nisem vzel.

5 Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.

Oh Bog, ti poznaš mojo nespametnost in moji grehi niso skriti pred teboj.

6 Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.

Naj tisti, ki čakajo nate, oh Gospod Bog nad bojevniki, ne bodo osramočeni zaradi mene. Naj tisti, ki te iščejo, ne bodo zbegani zaradi mene, oh Izraelov Bog.

7 Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;

Ker zaradi tebe prenašam grajo, je moj obraz pokrila sramota.

8 främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.

Postal sem tujec svojim bratom in neznanec otrokom svoje matere.

9 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.

Kajti gorečnost za tvojo hišo me je použila in graje teh, ki so te grajali, so padle name.

10 Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.

Ko sem jokal in svojo dušo karal s postom, je bilo to za mojo grajo.

11 Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.

Tudi vrečevino sem si naredil za svojo obleko in postal sem jim v pregovor.

12 Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.

Tisti, ki sedijo v velikih vratih, govorijo zoper mene in bil sem pesem pijancem.

13 Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.

Toda, kar se mene tiče, je moja molitev k tebi, oh Gospod, ob sprejemljivem času. Oh Bog, v množici svojih usmiljenj me usliši, v resnici tvoje rešitve duše.

14 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.

Osvobodi me iz blata in ne pusti me utoniti. Naj bom osvobojen pred temi, ki me sovražijo in ven iz velikih vodá.

15 Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.

Naj me ne preplavi voda niti naj me ne požre globina in jama naj ne zapre svojih ust nad menoj.

16 Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.

Usliši me, oh Gospod, kajti tvoja ljubeča skrbnost je dobra. Obrni se k meni glede na množino svojih nežnih usmiljenj.

17 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.

Svojega obraza ne skrij pred svojim služabnikom, kajti v stiski sem. Naglo me usliši.

18 Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.

Približaj se moji duši in odkupi jo. Osvobodi me zaradi mojih sovražnikov.

19 Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.

Spoznal si mojo grajo in mojo sramoto ter mojo nečast. Moji nasprotniki so vsi pred teboj.

20 Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.

Graja je zlomila moje srce in poln sem potrtosti. Pričakoval sem kakega, da se usmili, toda ni bilo nobenega; in tolažnikov, toda nisem našel nobenega.

21 De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.

Za jed so mi dali tudi žolč in v moji žeji so mi dali piti kis.

22 Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;

Njihova miza naj pred njimi postane zanka, in to, kar naj bi bilo za njihovo blaginjo, naj postane past.

23 må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.

Naj njihove oči otemnijo, da ne vidijo in njihovim ledjem stôri, da se nenehno tresejo.

24 Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.

Nanje izlij svoje ogorčenje in naj jih zgrabi tvoja srdita jeza.

25 Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,

Naj bo njihovo prebivališče zapuščeno in naj nihče ne prebiva v njihovih šotorih.

26 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.

Kajti preganjajo tistega, ki si ga ti udaril in govorijo v žalost tistih, ki si jih ranil.

27 Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.

Njihovi krivičnosti dodaj krivičnost, in naj ne pridejo v tvojo pravičnost.

28 Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.

Naj bodo izbrisani iz knjige življenja in ne bodo zapisani s pravičnimi.

29 Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.

Toda jaz sem ubog in žalosten. Naj me tvoja rešitev duše, oh Bog, postavi visoko gor.

30 Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.

S pesmijo bom hvalil Božje ime in ga poveličeval z zahvaljevanjem.

31 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.

To bo tudi bolj ugajalo Gospodu kakor vol ali bikec, ki ima roge in kopita.

32 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.

Ponižni bo to videl in bil vesel in vaše srce, ki išče Boga, bo živelo.

33 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.

Kajti Gospod posluša uboge in ne prezira svojih jetnikov.

34 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.

Naj ga hvalita nebo in zemlja, morja in vsaka stvar, ki se giblje v njih.

35 Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.

Kajti Bog bo rešil Sion in pozidal Judova mesta, da bodo lahko tam prebivali in to imeli v posesti.

36 Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.

Tudi seme njegovih služabnikov bo to podedovalo in tisti, ki ljubijo njegovo ime, bodo prebivali v njih.