Psaltaren 69

1 För sångmästaren, efter "Liljor"; av David. Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.

Til sangmesteren; efter "Liljer"; av David. Frels mig, Gud, for vannene er kommet inntil sjelen.

2 Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.

Jeg er sunket ned i bunnløst dynd, hvor der intet fotfeste er; jeg er kommet i dype vann, og strømmen slår over mig.

3 Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.

Jeg har ropt mig trett, min strupe brenner; mine øine er borttæret idet jeg venter på min Gud.

4 Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.

Flere enn hårene på mitt hode er de som hater mig uten årsak; tallrike er de som vil forderve mig, mine fiender uten grunn; det jeg ikke har røvet, skal jeg nu gi tilbake.

5 Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.

Gud, du kjenner min dårskap, og all min syndeskyld er ikke skjult for dig.

6 Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.

La dem ikke bli til skamme ved mig, de som bier efter dig, Herre, Herre, hærskarenes Gud! La dem ikke bli til spott ved mig, de som søker dig, Israels Gud!

7 Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;

For for din skyld bærer jeg vanære, dekker skam mitt åsyn.

8 främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.

Jeg er blitt fremmed for mine brødre og en utlending for min mors barn.

9 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.

For nidkjærhet for ditt hus har fortært mig, og deres hån som håner dig, er falt på mig.

10 Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.

Og min sjel gråt mens jeg fastet, og det blev mig til spott.

11 Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.

Og jeg gjorde sekk til mitt klædebon, og jeg blev dem til et ordsprog.

12 Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.

De som sitter i porten, snakker om mig, og de som drikker sterk drikk, synger om mig.

13 Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.

Men jeg kommer med min bønn til dig, Herre, i nådens tid, Gud, for din megen miskunnhet; svar mig med din frelsende trofasthet!

14 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.

Redd mig ut av dyndet og la mig ikke synke! La mig bli reddet fra dem som hater mig, og fra de dype vann!

15 Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.

La ikke vannstrømmen slå over mig og ikke dypet sluke mig, og la ikke brønnen lukke sitt gap over mig!

16 Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.

Svar mig, Herre, for din miskunnhet er god; vend dig til mig efter din store barmhjertighet!

17 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.

Og skjul ikke ditt åsyn for din tjener, for jeg er i nød; skynd dig å svare mig!

18 Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.

Kom nær til min sjel, forløs den, frels mig for mine fienders skyld!

19 Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.

Du kjenner min spott og min skam og min vanære; alle mine motstandere er for ditt åsyn.

20 Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.

Spott har brutt mitt hjerte, så jeg er syk, og jeg ventet på medynk, men der var ingen, på trøstere, men jeg fant ikke nogen.

21 De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.

De gav mig galle å ete, og for min tørst gav de mig eddik å drikke.

22 Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;

La deres bord bli til en strikke for deres åsyn og til en snare for dem når de er trygge!

23 må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.

La deres øine formørkes, så de ikke ser, og la deres lender alltid vakle!

24 Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.

Utøs din harme over dem, og la din brennende vrede nå dem!

25 Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,

Deres bolig bli øde, ei være der nogen som bor i deres telt!

26 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.

For den du har slått, forfølger de, og de forteller om deres smerte som du har stunget.

27 Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.

La dem legge skyld til sin skyld, og la dem ikke komme til din rettferdighet!

28 Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.

La dem bli utslettet av de levendes bok, og la dem ikke bli innskrevet med de rettferdige!

29 Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.

Men jeg er elendig og full av pine; la din frelse, Gud, føre mig i sikkerhet!

30 Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.

Jeg vil love Guds navn med sang og ophøie ham med lovprisning,

31 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.

og det skal behage Herren bedre enn en ung okse med horn og klover.

32 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.

Når saktmodige ser det, skal de glede sig; I som søker Gud, eders hjerte leve!

33 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.

For Herren hører på de fattige, og sine fanger forakter han ikke.

34 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.

Himmel og jord skal love ham, havet og alt det som rører sig i det.

35 Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.

For Gud skal frelse Sion og bygge byene i Juda, og de skal bo der og eie dem,

36 Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.

og hans tjeneres avkom skal arve dem, og de som elsker hans navn, skal bo i dem.