Psaltaren 69
1 För sångmästaren, efter "Liljor"; av David. Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.
In finem, pro iis qui commutabuntur. David. Salvum me fac, Deus, quoniam intraverunt aquæ usque ad animam meam.
2 Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.
Infixus sum in limo profundi et non est substantia. Veni in altitudinem maris, et tempestas demersit me.
3 Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.
Laboravi clamans, raucæ factæ sunt fauces meæ; defecerunt oculi mei, dum spero in Deum meum.
4 Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.
Multiplicati sunt super capillos capitis mei qui oderunt me gratis. Confortati sunt qui persecuti sunt me inimici mei injuste; quæ non rapui, tunc exsolvebam.
5 Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.
Deus, tu scis insipientiam meam; et delicta mea a te non sunt abscondita.
6 Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.
Non erubescant in me qui exspectant te, Domine, Domine virtutum; non confundantur super me qui quærunt te, Deus Israël.
7 Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;
Quoniam propter te sustinui opprobrium; operuit confusio faciem meam.
8 främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.
Extraneus factus sum fratribus meis, et peregrinus filiis matris meæ.
9 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.
Quoniam zelus domus tuæ comedit me, et opprobria exprobrantium tibi ceciderunt super me.
10 Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.
Et operui in jejunio animam meam, et factum est in opprobrium mihi.
11 Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.
Et posui vestimentum meum cilicium; et factus sum illis in parabolam.
12 Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.
Adversum me loquebantur qui sedebant in porta, et in me psallebant qui bibebant vinum.
13 Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.
Ego vero orationem meam ad te, Domine; tempus beneplaciti, Deus. In multitudine misericordiæ tuæ, exaudi me in veritate salutis tuæ.
14 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.
Eripe me de luto, ut non infigar; libera me ab iis qui oderunt me, et de profundis aquarum.
15 Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.
Non me demergat tempestas aquæ, neque absorbeat me profundum, neque urgeat super me puteus os suum.
16 Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.
Exaudi me, Domine, quoniam benigna est misericordia tua; secundum multitudinem miserationum tuarum respice in me.
17 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.
Et ne avertas faciem tuam a puero tuo; quoniam tribulor, velociter exaudi me.
18 Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.
Intende animæ meæ, et libera eam; propter inimicos meos, eripe me.
19 Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.
Tu scis improperium meum, et confusionem meam, et reverentiam meam;
20 Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.
in conspectu tuo sunt omnes qui tribulant me. Improperium exspectavit cor meum et miseriam: et sustinui qui simul contristaretur, et non fuit; et qui consolaretur, et non inveni.
21 De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.
Et dederunt in escam meam fel, et in siti mea potaverunt me aceto.
22 Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;
Fiat mensa eorum coram ipsis in laqueum, et in retributiones, et in scandalum.
23 må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.
Obscurentur oculi eorum, ne videant, et dorsum eorum semper incurva.
24 Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.
Effunde super eos iram tuam, et furor iræ tuæ comprehendat eos.
25 Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,
Fiat habitatio eorum deserta, et in tabernaculis eorum non sit qui inhabitet.
26 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.
Quoniam quem tu percussisti persecuti sunt, et super dolorem vulnerum meorum addiderunt.
27 Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.
Appone iniquitatem super iniquitatem eorum, et non intrent in justitiam tuam.
28 Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.
Deleantur de libro viventium, et cum justis non scribantur.
29 Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.
Ego sum pauper et dolens; salus tua, Deus, suscepit me.
30 Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.
Laudabo nomen Dei cum cantico, et magnificabo eum in laude:
31 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.
et placebit Deo super vitulum novellum, cornua producentem et ungulas.
32 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.
Videant pauperes, et lætentur; quærite Deum, et vivet anima vestra:
33 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.
quoniam exaudivit pauperes Dominus, et vinctos suos non despexit.
34 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.
Laudent illum cæli et terra; mare, et omnia reptilia in eis.
35 Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.
Quoniam Deus salvam faciet Sion, et ædificabuntur civitates Juda, et inhabitabunt ibi, et hæreditate acquirent eam.
36 Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.
Et semen servorum ejus possidebit eam; et qui diligunt nomen ejus habitabunt in ea.
