Psaltaren 69

1 För sångmästaren, efter "Liljor"; av David. Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.

A karmesternek. Liliomok szerint. Dávidtól. Segíts engem Isten, mert lélekig hatoltak a vizek.

2 Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.

Belesülyedtem a mélység iszapjába, s nincs megállhatás; bejutottam vizek mélyeibe és áradat sodort el engem.

3 Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.

Elfáradtam kiáltásomban, kihevült a torkom, elepedtek szemeim, várván Istenemre.

4 Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.

Többen vannak fejem haj szálainál, kik ok nélkül gyülölöim, számosak a megsemmisítőim, kik hazugul ellenségeim; a mit el nem raboltam, azt kell megtérítenem.

5 Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.

Isten, te ismered oktalanságomat, és bűneim előtted nincsenek eltitkolva.

6 Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.

Ne szégyenűljenek meg általam a téged remélők, Uram, Örökkévaló, seregek ura; ne piruljanak el általam a téged keresők, Izraél Istene.

7 Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;

Mert éretted viseltem gyalázatot, boritotta szégyen arczomat;

8 främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.

elidegenítve lettem testvéreimnek, isméretlenné anyám fiainak.

9 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.

Mert a házadért való buzgólkodás megemésztett engem, és gyalázóid gyalázásai én reám estek.

10 Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.

Bőjtben sírtam lelkemből, gyalázássá lett nekem;

11 Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.

öltözetemmé zsákot tettem: lettem nekik példabeszéddé.

12 Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.

Szólnak rólam a kapuban ülők és a borivóknak danái.

13 Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.

De én – hozzád van az imádságom, Örökkévaló, a kegy idején; Isten, nagy szeretetedben hallgass meg engem üdvöd igazságával.

14 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.

Ments ki engem a sárból, s ne engedj elsülyednem; hadd menekülök meg gyűlölőimtől s vizek mélyeiből.

15 Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.

Ne sodorjon el a viz áradata s ne nyeljen el a mélység, s ne zárja rám száját a verem.

16 Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.

Hallgass meg, Örökkévaló, mert jó a szereteted, nagy irgalmad szerint fordulj hozzám.

17 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.

S ne rejtsd el arczodat szolgádtól; mert megszorultam, gyorsan hallgass meg.

18 Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.

Közeledj lelkemhez, váltsd meg azt, ellenségeim okából válts ki engem.

19 Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.

Te ismered gyalázatomat, szégyenemet és pirulásomat; előtted vannak mind a szorongatóim.

20 Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.

Gyalázat törte meg szívemet és sínylődtem; reméltem megszánást, de nincs, vigasztalókat, de nem találtam.

21 De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.

Étkemül adtak mérget és szomjamra itattak velem eczetet.

22 Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;

Legyen asztaluk előttük tőrré és a bátorságosaknak csapdává.

23 må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.

Sötétűljenek el szemeik, hogy ne lássanak, és derekukat mindig tántorogtasd meg.

24 Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.

Öntsd ki rájuk haragvásodat, és föllobbant haragod érje utól őket.

25 Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,

Legyen tanyájuk elpusztult, sátraikban ne legyen lakó.

26 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.

Mert a kiket te megvertél, üldözték, és megöltjeid fájdalmáról beszélnek.

27 Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.

Tégy bűnt a bűnükre s ne jussanak be igazságodba.

28 Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.

Törültessenek ki az élők könyvéből és igazakkal együtt be ne irassanak.

29 Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.

Én pedig szegény és szenvedő vagyok; segítséged, oh Isten, ótalmazzon engem.

30 Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.

Hadd dicsérem Isten nevét énekkel és nagynak mondom őt hálaszóval,

31 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.

az jobban tetszik az Örökkévalónak ökörnél, szarvas-patás tuloknál.

32 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.

Látták az alázatosak, örülnek; Istent keresők ti, éledjen föl szívetek!

33 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.

Mert hallgat a szűkölködőkre az Örökkévaló, s az ő foglyait nem vetette meg.

34 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.

Dicsérjék őt ég és föld, tengerek s mind a mi mozog bennök:

35 Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.

mert Isten megsegíti Cziónt s fölépíti Jehúda városait, hogy lakjanak ott. és birtokba vegyél;

36 Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.

és szolgáinak magzata örökli azt, a kik nevét szeretik, lakoznak benne.