Psaltaren 69
1 För sångmästaren, efter "Liljor"; av David. Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.
Auf den Siegesspender, für den öffentlichen Gottesdienst, von David. Gott! Rette mich! Bis an die Kehle geht mir das Gewässer.
2 Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.
Ich sinke ohne Halt in tiefen Schlamm hineingeraten in die Wassertiefen; mich überströmen Strudel.
3 Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.
Vom Rufen bin ich müde, heiser ist mir meine Kehle, und meine Augen nehmen ab vom Schaun nach meinem Gott. -
4 Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.
Die ohne Grund mich hassen, mehr als meines Hauptes Haare sind sie. Zuviel für meine Kräfte sind, die mich für nichts befehden. Erstatten soll ich, was ich nie geraubt.
5 Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.
Du wußtest, Gott, von meiner Torheit, und meine Schuld entging Dir nicht.
6 Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.
Laß meinetwegen nicht zuschanden werden, die auf Dich harren, Herr, Du Herr der Heeresscharen! Nicht meinetwegen laß in Schmach geraten, die nach Dir suchen, Du Gott Israels!
7 Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;
Denn Deinetwegen habe ich erduldet Schmach, hat Scham mein Angesicht bedeckt.
8 främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.
Selbst meinen Brüdern bin ich fremd geworden, ein Fremdling meiner Mutter Söhnen.
9 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.
Denn mich verzehrt der Eifer für Dein Haus; der Geifer Deiner Schmäher fällt auf mich.
10 Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.
Wenn ich durch Fasten mich kasteie, so wird es mir zum Schimpf.
11 Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.
Und mache ich zu meinem Kleid das Bußgewand, dann bin ich ihnen zum Gespött.
12 Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.
Die an den Toren sitzen, reden über mich, in Liedern voller Spott tun es die Zecher.
13 Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.
Ich aber bete, Herr, zu Dir um eine Gnadenzeit. In Deiner reichen Huld erhöre mich, o Gott, durch Deine treue Hilfe!
14 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.
Befrei mich aus dem Schlamm, daß ich nicht sinke! Daß ich befreit von meinen Hassern werde, aus der Wassertiefe!
15 Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.
Die Flut laß nicht mich überströmen und nicht die Tiefe mich verschlingen! Der Brunnen schließe seinen Schlund nicht über mir!
16 Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.
Erhör mich, Herr, nach Deiner Huld, der köstlichen! Und wende Dich mir zu nach Deiner reichen Liebe!
17 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.
Verhüll Dein Angesicht vor Deinem Knechte nicht! Mir ist so bang. Erhör mich eilends!
18 Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.
Herbei zu meiner Seele! Sie erlöse! Um meiner Feinde willen rette mich!
19 Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.
Du kennst ja meine Schmach und Schande und meinen Schimpf bei allen meinen Drängern.
20 Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.
Die Schmach bricht mir das Herz, ich bin verzweifelt. Auf Mitleid hoffe ich, jedoch umsonst, auf Tröster, doch ich finde keinen.
21 De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.
Sie mischen Galle mir ins Essen und geben Essig mir für meinen Durst.
22 Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;
Daß ihre Tafel ihnen eine Falle werde, für sie zur Schlinge ihr Gelage!
23 må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.
Daß ihre Augen finster werden und nichts sehen mehr! Laß ihre Hüften wanken immerdar!
24 Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.
Gieß Deinen Grimm doch über sie, und Deine Zornglut packe sie!
25 Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,
Verödet sei ihr Lager und ihre Zelte unbewohnt!
26 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.
Denn sie verfolgen, den Du schlägst, und fügen zu dem Schmerze Deiner Wunden neuen.
27 Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.
Schuld füg zu ihrer Schuld hinzu, daß sie nicht schuldlos vor Dir werden!
28 Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.
Sie seien aus dem Buch der Lebenden getilgt, nicht aufgezeichnet mit den Frommen!
29 Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.
Mich, der ich arm und leidend bin, beglücke Deine Hilfe, Gott!
30 Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.
In Liedern preise ich den Namen Gottes und ehre ihn gar hoch durch Lobgesang.
31 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.
Denn dies gefällt dem Herrn viel mehr als Rinder, mehr als gehörnte und behufte Stiere:
32 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.
Schaut her, ihr frommen Dulder! Und werdet froh, ihr Gottessucher! Und euer Herz leb wieder auf!
33 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.
Der Herr erhört die Armen, verschmäht die Seinen nicht in Banden.
34 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.
Der Himmel und die Erde preise ihn, das Meer und alles, was darin sich regt!
35 Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.
Denn Gott hilft Sion wieder auf; läßt Judas Städte wiederum ersteh'nals Wohnstatt und als Erbe.
36 Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.
Und seiner Diener Stamm nimmt's in Besitz: Die seinen Namen lieben, wohnen drin.
