Psaltaren 69

1 För sångmästaren, efter "Liljor"; av David. Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.

Pour la fin, pour ceux qui seront changés, par David. Sauvez-moi, ô Dieu, parce que des eaux sont entrées dans mon âme.

2 Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.

Je suis enfoncé dans une boue profonde et sans consistance. Je suis venu dans la profondeur de la mer, et une tempête m’a submergé.

3 Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.

Je me suis fatigué en criant, ma gorge est devenue enrouée: mes yeux défaillent, pendant que j’espère en mon Dieu.

4 Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.

Ils se sont multipliés plus que les cheveux de ma tête, ceux qui me haïssent sans sujet. Ils se sont fortifiés, ceux qui me persécutent injustement; ce que je n’avais pas pris, je l’ai pourtant payé.

5 Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.

Ô Dieu, c’est vous qui savez ma folie; et mes péchés ne vous sont point cachés.

6 Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.

Qu’ils ne rougissent pas à cause de moi, ceux qui vous attendent, Seigneur, Seigneur des armées. Qu’ils ne soient pas confondus à mon sujet, ceux qui vous cherchent, ô Dieu d’Israël.

7 Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;

Puisque c’est à cause de vous que j’ai souffert l’opprobre, et que la confusion a couvert ma face.

8 främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.

Je suis devenu étranger à mes frères, un inconnu aux fils de ma mère.

9 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.

Parce que le zèle de votre maison m’a dévoré, et que les outrages de ceux qui vous insultaient sont tombés sur moi.

10 Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.

J’ai couvert mon âme dans le jeûne, et on m’en a fait un sujet d’opprobre.

11 Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.

Et j’ai pris pour mon vêtement un cilice, et je suis devenu pour eux un proverbe.

12 Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.

Ceux qui étaient assis à la porte de la ville parlaient contre moi, et ceux qui buvaient du vin me chantaient en dérision.

13 Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.

Pour moi, je vous adresse ma prière, Seigneur; c’est le temps de votre bienveillance, ô Dieu.

14 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.

Retirez-moi de la fange, afin que je n’y demeure pas enfoncé; délivrez-moi de ceux qui me haïssent, et du fond des eaux.

15 Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.

Qu’une tempête d’eau ne me submerge pas, qu’un abîme ne m’engloutisse pas; qu’un puits ne referme pas sa bouche sur moi.

16 Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.

Exaucez-moi, Seigneur, parce que votre miséricorde est bienfaisante; selon la multitude de vos bontés, jetez un regard sur moi.

17 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.

Et ne détournez pas votre face de votre serviteur; parce que je suis tourmenté, exaucez-moi promptement,

18 Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.

Soyez attentif à mon âme et délivrez-la à cause de mes ennemis: sauvez-moi.

19 Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.

C’est vous qui connaissez mon opprobre, ma confusion et ma retenue.

20 Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.

Ils sont en votre présence, tous ceux qui me tourmentent: mon cœur a attendu l’opprobre et la misère.

21 De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.

Ils m’ont donné pour nourriture du fiel, et dans ma soif ils m’ont abreuvé de vinaigre.

22 Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;

Que leur table devienne devant eux un filet, et la punition qu’ils méritent, une pierre d’achoppement.

23 må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.

Que leur yeux s’obscurcissent, afin qu’ils ne voient point: et tenez leur dos toujours courbé.

24 Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.

Répandez sur eux votre colère, et que la fureur de votre colère les saisisse.

25 Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,

Que leur habitation devienne déserte, et que dans leurs tabernacles il n’y ait personne qui habite.

26 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.

Parce qu’ils ont persécuté celui que vous-même vous avez frappé, et qu’ils ont ajouté à la douleur de mes plaies.

27 Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.

Mettez iniquité sur leur iniquité, et qu’ils n’entrent point dans votre justice.

28 Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.

Qu’ils soient effacés du livre des vivants, et qu’avec les justes ils ne soient point écrits.

29 Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.

Pour moi, je suis pauvre et souffrant; votre secours, ô mon Dieu, m’a soutenu.

30 Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.

Je louerai le nom du Seigneur par un cantique, je le glorifierai par ma louange.

31 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.

Et cela sera plus agréable à Dieu qu’un jeune veau qui pousse ses cornes et ses ongles.

32 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.

Que les pauvres voient et se réjouissent: cherchez Dieu et votre âme vivra;

33 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.

Parce que le Seigneur a exaucé les pauvres, il n’a pas méprisé ceux qui sont dans les liens.

34 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.

Que les cieux le louent, ainsi que la terre, la mer et tous les reptiles qu’ils contiennent.

35 Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.

Parce que Dieu sauvera Sion, et que les cités de Juda seront rebâties.

36 Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.

Et la race des serviteurs de Dieu la possédera; et ceux qui aiment son nom y habiteront.