< Psaltaren 69 >
1 För sångmästaren, efter "Liljor"; av David. Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.
Au maître-chantre. — De David. — Sur «Les lis». Sauve-moi, ô Dieu; Car les eaux menacent ma vie!
2 Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.
J'enfonce dans la fange d'un gouffre, Où je ne puis prendre pied. Je suis entré dans les eaux profondes; les flots me submergent.
3 Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.
Je suis las de crier, ma gorge est desséchée; Mes yeux se consument à attendre mon Dieu.
4 Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.
Ceux qui me haïssent sans motif Sont plus nombreux que les cheveux de ma tête. Ils sont puissants, les ennemis Qui veulent injustement me détruire; Je dois restituer ce que je n'ai pas ravi!
5 Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.
Dieu, tu connais mes égarements. Et mes fautes ne te sont point cachées.
6 Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.
Qu'ils n'aient pas à rougir à cause de moi. Ceux qui se confient en toi, Seigneur, Éternel des armées! Qu'ils ne soient pas confus à mon sujet. Ceux qui te recherchent, Dieu d'Israël!
7 Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;
Car c'est pour toi que je supporte l'opprobre, Et que la honte a couvert mon visage.
8 främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.
Je suis devenu un étranger pour mes frères, Un inconnu pour les fils de ma mère!
9 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.
Car le zèle de ta maison me dévore, Et les outrages de ceux qui t'outragent sont tombés sur moi.
10 Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.
J'ai pleuré, j'ai jeûné. Et l'on m'en a fait un opprobre.
11 Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.
J'ai pris un sac comme vêtement de deuil, Et je suis devenu leur risée.
12 Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.
Ceux qui sont assis à la porte de la ville parlent contre moi. Ceux qui boivent des liqueurs enivrantes Me raillent dans leurs chansons.
13 Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.
Mais moi, je t'adresse ma prière, ô Éternel! Voici le moment favorable: Dieu, dans ta grande miséricorde. Réponds-moi, en m'accordant ton fidèle secours!
14 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.
Retire-moi du bourbier; Ne permets pas que j'y reste enfoncé. Délivre-moi de mes ennemis et des eaux profondes!
15 Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.
Ne me laisse pas submerger par les flots en fureur, Ni engloutir par l'abîme, Et que le gouffre béant ne se referme pas sur moi.
16 Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.
Réponds-moi, ô Éternel; car ta grâce est bienfaisante. Dans tes compassions infinies, tourne-toi vers moi!
17 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.
Ne cache pas ta face à ton serviteur, Quand il est dans la détresse. Hâte-toi de me répondre!
18 Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.
Approche-toi de mon âme et sauve-la; Délivre-moi, pour couvrir mes ennemis de confusion.
19 Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.
Toi, tu vois mon opprobre, ma honte, mon ignominie: Mes oppresseurs sont tous devant tes yeux.
20 Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.
Leurs outrages m'ont brisé le coeur, et je suis anéanti. J'attendais un ami qui eût pitié de moi, mais en vain; Des consolateurs, mais je n'en ai pas trouvé!
21 De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.
Mes adversaires mettent du fiel dans ma nourriture, Et pour apaiser ma soif, ils m'abreuvent de vinaigre.
22 Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;
Que la table, dressée devant eux, leur soit un piège, Un filet au sein de leur sécurité!
23 må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.
Que leurs yeux s'obscurcissent et ne voient plus la lumière! Fais chanceler continuellement leurs pas!
24 Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.
Répands sur eux ton indignation, Et que l'ardeur de ton courroux les atteigne!
25 Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,
Que leur demeure soit déserte, Et que personne n'habite dans leurs tentes!
26 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.
Car ils persécutent celui que tu as frappé; Ils se plaisent à railler les souffrances de ceux que tu as blessés.
27 Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.
Qu'ils commettent iniquités sur iniquités, Et qu'ils n'aient point de part à ton salut!
28 Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.
Qu'ils soient effacés du livre de vie. Et qu'ils ne soient pas inscrits au nombre des justes!
29 Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.
Pour moi, je suis affligé et je souffre. Que ton secours, ô Dieu, soit pour moi une haute retraite!
30 Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.
Je louerai le nom de Dieu dans mes cantiques; Je le glorifierai dans mes actions de grâces;
31 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.
Et cela sera plus agréable à l'Éternel Que le sacrifice d'un boeuf aux cornes et aux sabots vigoureux.
32 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.
Les humbles verront ma délivrance, et ils se réjouiront. Vous qui recherchez Dieu, que votre coeur revive!
33 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.
Car l'Eternel écoute les misérables, Et il ne dédaigne point son peuple captif.
34 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.
Que les cieux et la terre entonnent ses louanges. Ainsi que les mers et tout ce qui vit dans leurs eaux!
35 Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.
Car Dieu sauvera Sion et rebâtira les villes de Juda: Nos enfants viendront s'y établir. Et ils en posséderont le territoire.
36 Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.
La postérité de ses serviteurs aura ce pays pour héritage; Ceux qui aiment son nom y établiront leur demeure.